Under den gångna veckan har jag återtagit en övning och ett tankesätt som jag använde mig av i början av min instruktörstid inom Centrerad Ridning, nu med en, enligt mig, större/annan förståelse och djup för att illustrera och hitta ryttarens kraftcentrum.

Tanken/bilden och känslan kom till mig när jag satt och red en av mina hästar som jag vill skulle länga sin överlinje lite mer men fortsätta i den övning som vi höll på med. Jag hade sedan en tid tillbaka börjat fundera kring att jag ville uppleva känslan av att kotorna bakom manken skulle komma upp och få plats, vilket gör att jag flyttar tillbaka min tyngdpunkt/centrering något. Även bilden av att jag har en tanke/känsla av att en av hästens ryggkotor kommer uppsvävandes mellan mina sittben och jag ska hålla balansen där så jag varken sitter för tungt eller skjuter mig upp från den, trycker ner den i framänden, bakände eller åt någon sida. Men just där och då ville inte min kropp svara på någon av de bilderna på ett för mig tillfredsställande sätt, jag fick inte det svaret i hästen jag ville få.

Då kom min hjärna på bilden av mitt kraftcentrum, min centrering, hur jag kunde tänka att om handen gick framåt så skulle min centrering gå bakåt så att jag blev mobilt stabilare i området av bäcken och korsben. Jag tänkte då att jag hade ett litet motstånd framför mig som jag mjukt tryckte in mina händer mot och genom den försöka hitta en aktivering lååångt ner i bäckenets bakre del så korsbenet både stabiliserade sig, så resten av ryggraden kunde växa upp ur den, och kunde tillåta viss rörlighet i lederna som kopplar ihop korsben och bäcken, att skapa en naturlig svank och där med också få ett trevligt nyttjande av psoas-musklerna/höftböjarmusklerna så jag kunde gå med hästen och inte slänga med benen. Det gjorde susen för ridningen där och då.

En annan bild på samma sak är att den delen på magen som befinner sig nedanför naveln söker sig mjukt bakåt mot korsbenet. Man får passa sig så man inte slår på de stora musklerna i rumpan och insida lår bara. Som jag ser det så vill man ha en bäckenbottenaktivering och en känsla av att växa uppåt, så börjar vi känna att vi blir lite tunga i gumpen och får ett neråt tryck så kan vi tänka att vi lättar lite i bakfickorna och där med skapar den naturliga svanken. Är man inne på chakran och har en relativt tydlig bild av dem så handlar det, som jag ser det, om rotchakrat och sakralchakrat, kanske kan se det som mötet de emellan, ett strålande kraftcentrum som kan bli större och mindre alt. olika intensitet i sina färger om man sedan går vidare och leker med steglängder/samlingsgrader.

Så nu har jag försökt förmedla detta till mina elever med vad jag kan se gott resultat. För att verkligen illustrera detta har jag bett mina elever knyta en hand och trycka in den i en av mina handflator. Min andra hand har jag haft på elevens korsben för att denne ska bli ännu mer medveten om vart i kroppen hen ska försöka hitta aktiveringen. Många gånger hittar de den rätta aktivering längre ner i bäckenet än de först trodde. Det är inte “vem kan ta i mest-övning” utan en medvetenhetsövning. Det ska kännas ganska naturligt och lätt att kunna ha kvar kraftcentrumsaktiveringen även sen när man fortsätter att rida i vilken gångart, krumelur, steglängd och riktning man än vill.

En upptäckt jag gjort är att det kan variera hos ryttaren hur lätt den har för att hitta centreringen/kraftcentrumet beroende på vilken hand vi arbetar med så har börjat att göra övningen på båda händer, en i taget. Detta kan ge förståelse för varför vissa saker upplevs som lättare eller svårare i de olika varven.

Vid rätt kraftcentrumsaktivering/centrering så kommer förhoppningsvis alla andra byggstenar att falla på plats. Andningen kommer naturligt så vi syresätter hela kroppen och förblir rörliga (undviker stelhet och låsningar av rörelseapparaten), de mjuka ögonen finns där så vi är uppmärksamma på helheten, byggklossarna och uppåtväxandet infinner sig i balans och utan motstånd, jordningen, den mobilt stabila balansen, den låga tyngdpunkten uppstår och vi kan rida vidare med en klar intention om vart vi är på väg och hur det ska se ut.