I perioder kan ett visst mantra komma till mig när jag rider, det vill säga en fras som repeteras om och om igen i min tanke. Det kan variera vad för fras som kommer och det kan variera på vilken häst jag sitter på.

Tänker att ett mantra är ett bra sätt att fokusera på en sak istället för att tankarna far huller om buller. Ett mjukt fokus. Sedan är det nog bra om mantrat är kopplat till en för dig bra känsla som din kropp kan känna igen/komma ihåg. Att frasen är relevant för dig och kommer med lätthet. Sedan kan man ju leka med hur fort/långsamt, mjukt/snärtigt/hårt man tänker det, om det känns lugnande eller mer som ett uppvaknande.

Genom åren har det passerat några stycken som funkat fint för mig för stunden. Här kommer några som jag kommer ihåg:

”Från bak till fram” alternativt ”bakifrån till fram” – denna har jag ridit med de senaste veckorna, blivit endel igångsättningar efter lite sommarvila. Mantrat blir en påminnelse för mig själv att komma tillbaka med tyngdpunkten, att centrera mig, och känna att hästens rörelse börjar i bakbenen och får fortsätta framåt. Man blir snabbt varse om det blir mer fram fram fram.

”Rakt över, mitt över” – hjälper mig också att bibehålla min tyngdpunkt, min centrering, över hästen och dess ryggrad när vi svänger, rider krumelurer eller för att hjälpa en sned häst, eller kanske en sned ryttare.

”Jag är här” – om jag har svårt med centreringen och en häst (och/eller en ryttare) som gärna springer fortare än någon av oss hinner med. Bilden som kommer upp för mig med detta mantra är om man har en kamera som kan ta många bilder i snabb följd och man tittar på bilderna en i taget, så sitter jag (ryttaren) i balans på varje bild.

”Ingenting går före någonting annat” – örat i axeln i höften i foten, den lodräta sitsen. Kan ju ibland vara så att en axel eller en höft gärna kilar lite före resten av kroppen i ett eller båda varven när vi svänger. Känsla av glappkontakt i kroppen, den där sköna känslan när man känner sig som en helhet liksom tappas bort för en stund och svängen blir inte riktigt så rund och mjuk som man hade hoppats på. Kan bli en spännande upptäcksfärd i att lokalisera vilken kroppsdel som är bångstyrig, och med detta mantra fortsätta ha mjuka ögon och få med helheten samtidigt som man har ett mjukt fokus på ”bråkstaken”.

Har du någon fras som ploppar upp i ditt huvud ibland under dina ridpass?