Lumbosakralleden

En av de rörligaste lederna i hästens ryggrad är lumbosakralleden. Leden mellan sista ländkotan (lumbal) och korsbenet (sakrum).

Det den gör är att få hästens bäcken och bakben in under sig och känslan av att hästen lyfter ryggen upp mot ryttaren, i det bästa av tillfällen. I de mindre bra tillfällena gör den att hästen släpper sitt bakparti bakom sig och sänker ryggen.

Alla övergångar mellan olika delar av ryggraden är mer känsliga. Med övergångar menar jag halskotor övergår till bröstkotor, bröstkotor övergår till ländkotor, ländkotor övergår till korsbenet, korsbenets kotor övergår till svanskotor. Kotorna ändrar form och där med blir övergångarna en svagare punkt.

SI-lederna

Sakroiliakalederna, korsbenet (sakrum) ledar mot bäckenet (ilium, tarmbenen på bäckenet) är det enda stället på hästen där ryggraden ledar mot ett annat skelettben. Hästen saknar nyckelben, frambenen är upphängda med muskler.

SI-ledernas funktion är att ta emot bakbenens kraft och rörelseenergi. Det diskuteras om SI-leden är en led eller inte. Oavsett är det där kraftöverföringen från bakbenen sker till resten av kroppen. SI-lederna har en mycket begränsad rörlighet och hålls på plats av starka ligament.

OA-leden

Atlanto occipitalleden, atlanto (atlaskotan, första halskotan) och occiput (bakhuvudet), skallen ledar mot halskotorna

Ledens utformning gör att hästen kan nicka samt titta något åt sidorna utan att det ska påverka hästens balans i övriga kroppen, det vill säga, resten av halsen böjer sig inte eller drar ihop sig, utan en liten rörelsemöjlighet som gör att hästen tittar till vänster och höger. Lägger hästen huvudet på sned handlar det om en rörelse i nästa led, atlas-axis-leden, leden mellan första och andra halskotan.

Som ni kanske också kan se så sitter OA-leden ganska nära både tungbenets infästningar och käklederna och närliggande strukturer kan påverka dessa viktiga delar, både positivt och negativt.

Hur kan jag då nyttja denna information som ryttare?

Givetvis är det muskler, fascia mm som påverkar dessa leder förutom ben och ligament. Men har vi koll på hur leden fungerar så kan vi kanske få en känsla om det finns restriktioner eller slapphet i strukturer som påverkar ledens funktion när vi arbetar hästen.

Där jag är just nu i min utveckling upplever jag att dessa tre leder har stor inverkan på varandra. Släpper hästen lumbosakralleden sänker de ryggen, paddlar med bakbenen, stumt bäcken, och springer ikapp sin balans som resulterar i att den inte kan vara mjuk och följsam i OA-leden, vilket resulterar i att ryttaren upplever att hästen biter sig fast, blir svårstyrd och blir där med oftast hård i handen för att försöka ”ta igenom det”.

Hästens huvud och hals utgör ca 10% av hästens totala kroppsvikt. Det hänger ganska långt bort från SI-lederna som är det enda stället hästens ryggrad sitter fast mot ett annat skelettben och som där med ska bära upp den vikten för att hästen ska kunna vara ”mjuk i munnen”, plus bröstkorg, inälvor, ryttaren (som oftast sitter närmre frambenen än bakbenen). Det blir en ganska rejäl hävstångseffekt som förutom skelettet, bäcken och bakben, även ligament och muskler ska se till att bära upp.

Hästen är ryttarens spegel, därför är det viktigt att vi sitter i så god balans som möjligt så vi är till så lite besvär som möjligt för hästen samt att vi kan inverka och vägleda den med hjälp av vår balans.

När jag sitter i sadeln kan mitt fokus pendla mellan att känna i min egen kropp och hästens. Det ena påverkar det andra. Känner jag att det är svårt att få hästen att lyfta ryggen i området kring lumbosakralleden, eller har svårt att ställa huvudet åt något håll, kan jag antingen gå till min egen kropp och checka av den regionen hos mig, är jag stel?, är jag slapp?, tillåter jag rörlighet?, behöver jag begränsa rörligheten? Vart håller jag/hästen balansen i kroppen? Eller så går jag till hästen och funderar om jag kan tänka mig in i hur leden bör röra sig, om jag där med behöver lätta eller få mer kontakt för att leden och strukturerna runt den ska kunna jobba på ett bättre sätt. Vid de allra flesta fallen handlar det om centrering och andning. Vart är min/hästens tyngdpunkt placerad i kroppen?

Känslan jag är ute efter är frihet och lätthet i rörelserna, jag ska när som helst kunna ändra riktning, ställning, steglängd, samling mm utan att balansen och följsamheten, flödet i hästen och mig ska tappas bort. Mobilt stabil, eller som en elev till mig uttryckte det för några veckor sedan: kontrollerat leallös!

Tankar på det? 😀