Fascia/bindväv finns i hela kroppen, den omger alla organ, muskler, ben, leder, nervtrådar, blodkärl, lymfknuntor osv. Det är ett 3D-nätverk som går från topp till tå i oss och från sida till sida på 5 ställen i kroppen. I hästen är det samma sak, men där går det längs med hästen och uppåt och nedåt på 5 ställen.

Fascian ska vara fuktig och något elastisk för att fungera optimalt, den ska bl.a. göra att allt glider mot varandra utan friktion inne i kroppen. Blir t.ex. någon muskel statisk, ihopdragna, under en längre tid p.g.a. fysiskt eller psykisk påfrestning påverkar det fascian som finns runt omkring muskeln som i sin tur påverkar närliggande muskler, organ, blodkärl o.s.v. som resulterar i att kroppen blir mer eller mindre sned som i förlängningen kan utvecklas till verkliga besvär som påverkar våran eller hästens möjlighet att fungera så bra vi kan och kunna göra/utföra det vi vill/blir ombedda att göra. Fascian har blivit torr och oelastisk.

Såg den här videon för något år sedan som förklarar hur en skada eller liknande gör att det blir drag på ett ställe som påverkar helheten. https://youtu.be/v54l3wDTJHg

I ridningen när jag försöker förmedla känslan av detta använder jag en bild av ett elastiskt lakan som jag lägger över hästen och fäster under varje hov (ev. kan man även fästa den under hakan på hästen). Ett elastiskt täcke kan också vara en bild som kan fungera. Ryttaren får gärna vara så specifik som hen vill i hur precist detta lakan följer hästens konturer. Koppla in sig på känslan/upplevelsen av om det finns restriktioner eller om hästens rörelser är fria, obehindrade. Är lakanet jämt elastiskt ner i varje hov, över ryggen, bröstkorgen, rumpan, nacken och hals, o.s.v. Hur upplever ryttaren elasticiteten under sadeln?

Nästa fråga ryttaren kan utforska är om det finns restriktioner någonstans i hästens rörelser; tung i handen, lägger mer vikt på något ben, lägger mindre vikt på ett ben, viker den i halsen och lägger den sig på någon bog, roterar den bröstkorgen och hamnar där med på någon bog, släpper kontakten någonstans på ryggsidan, känns det som att rumpan är rund och knät kommer in under hästen och kan vika sig, eller hur man nu vill förklara sina upplevelser, och hur kan man få en förändring. Vart behövs en avspänning och var behövs en aktivering? Vart släpper kontakten och vart är det för mycket kontakt, vart skjuter hästen ut och vart släpper den, vart drar det snett och på vilket sätt och hur skulle du som ryttare förhålla dig så att allt drar jämt och det känns lättsamt i rörelserna även om du kanske vill rida med stor samling.

Går ryttaren till sig själv så kan man använda ett elastiskt lakan även här. Sätter fast den under hjälmknoppen, följer bakhuvud och nacken nedåt, fäster ut på axlarna, följer baksida överarm, undersida underarm ut till lillfingrarna. Från axlarna ner längs hela ryggtavlan; bröstryggen och revbenen, ländryggen, korsryggen ner och runt rumpan till sittbenen, vidare ner längs baksida lår ner till knävecket, baksida vad via fotleden och fram och fäster under hålfoten. Elasticitet, utfyllnadskänsla, helhetskänsla, allt i kroppen har kontakt med varandra. Ett vilande i den kontakten, hur kan jag röra mig utan att jag tappar kontakten?

Hur kan hästen röra sig utan att tappa känslan av kontakt genom hela kroppen, hästens egna och ryttarens. Hur kan vi ha kvar den känslan/upplevelsen vid övergångar, riktningsbyten, fortsatt ridning av vilken gångart du än tänker dig, krumelurer och samlingsgrader? Blir det glappkontakt någonstans eller helt bruten kontakt?

Vi vill vara mitt i oss själva, mitt över och rakt över hästen. Vi vill att hästen ska vara rakriktad och liksidig, elastisk, bärig.

Jag kan se detta som en mjuka ögon-övning, att känna in/uppleva helheten, vidga vårt medvetande för att få information om vart vi befinner oss, vart vi är på väg, hur vi vill att det ska se ut/kännas. Hitta flow.