För några veckor sedan när jag scrollade igenom facebook-flödet så dök det upp en trevlig bild igen på Dressage today’s sida tecknad av Sandy Rabinowitz.

Jag gillade den skarpt och tog med den upp i sadeln. Det funkade kalasbra men snabbt kom en annan bild upp i mitt huvud av Tigger i Nalle Puh och hur han studsar fram på sin svans med glädje i hela kroppen.

Så bara sådär växte en likadan svans ut på mig som en förlängning av min ryggrad och rakt ner i backen under mig, genom hästen, samtidig som jag tillät Tiggers livsglädje och studsighet få ta plats inuti mig.

Började experimentera med min nya svans i trav. Först började jag tänka och känna mig in i hur övergången till trav skulle kunna kännas med svansen, för att sedan rida i en lättriden och nedsutten trav med hjälp av svikten från svansen. Den hjälpte mig att vara i balans så att jag kunde fortsätta svikta ihop med bakbenen och inte hamna i att knipa med benen eller hålla balansen i tygeln.

I den nedsuttna traven, skritten, galoppen och tölten så ger den en grundsvikt av olika storlek beroende på gångarten samt så ger den balans som jag sedan kan nyttja så jag kan röra sittbenen/höftlederna/skänklarna var för sig i vald gångart.

Svansen och dess studsighet gör även att det blir lättare att tänka att jag ska rida ett steg i taget både rakt och böjt spår, energin riktas till största delen uppåt och nedåt, och inte framåt så jag tappar balansen. Svikten i svansen reglerar även steglängden med hur mycket eller lite motstånd det känns som svansen har i sig; hur lång tid det tar att landa, hur långt viloläget är, hur snabbt det går uppåt igen och hur högt jag når innan det vänder nedåt igen.

Vill man kan man även lägga till någon form av polkagrisrandig-teckning på svansen i höger- eller vänstervarv beroende på åt vilket håll man vill svänga, var bara observant på om du behåller svansen under dig eller om du landar snett på den och studsar iväg i en riktning du inte tänkt dig.

Tiggers livsglädje och tillit till sin balans på svansen gör även att det går lättare att andas, hela kroppen började svikta, prestationsnivån sjunker och ett leende kommer över läpparna, vilket jag också är övertygad om att hästen känner och uppskattar☀️