Bilden nedan kom upp på mitt flöde på facebook för ett tag sedan och jag gillar den skarpt och visar gärna mina elever den för att den i min mening illustrerar en fin känsla för hur rörelseenergin ser ut. Sedan kan jag ha en liten annan åsikt och känsla själv av vart jag sitter på hästen och dessa kugghjul.

Jag hade för kanske något eller ett par år sedan hittat en känsla i mig själv där jag hade två kugghjul inne i mig. Ett i bäckenet och ett i bröstkorgsregionen. Med kugghjulen kunde jag leka med tanken om hur det övre var i balans över det undre. Jag lekte med känslan av att ha det övre en kugge framför mitten på det undre kugghjulet och sedan flytta det övre till en kugge bakom, för att sedan hitta när kugghjulen var i balans över varandra och hur jag upplevde min kropp och balans då. Jag funderade på hur mötet kugghjulen emellan var, snurrade det under baklänges, snurrade hjulen trögt eller alldeles för lätt, snurra de i takt med varandra eller var det något kugghjul som var snabbare/långsammare än det andra, försköts det övre kugghjulet sidledes i förhållande till det undre eller var de rakt över och mitt över varandra hela tiden? Kände jag att min nacke och huvud behövde lite fokus kunde det få bli ytterligare ett kugghjul som jag balanserade överst på de två redan inbalanserade hjulen, likt en kugghjulssnögubbe.

När jag sedan fick syn på bilden ovan blev jag väldigt glad, det var någon annan som också hade tänkt samma sak, fast i hästen!
Här kunde jag ju ställa samma frågor som jag ställt mig själv som ryttare fast notera om det stämde med känslan som hästen gav mig.

Det tog inte speciellt lång tid innan jag började utveckla förklaringarna av känslan som bilden gav mig. Energiflödet! Det var ju en evighetsåtta! och samma flöde var det ju i mig och mina kugghjul i mina bästa stunder i sadeln. Energin får aldrig stagnera, det måste ständigt finnas ett flöde, d.v.s. stela muskler ger orörlighet och försämrar prestationen.

Evighetsåttan, varför denna glädje i den upptäckten. Största anledningen är som islandshästryttare och CR-frälst så förklaras tölten som en evighetsåtta i energiflöde, fast då liggandes plant i sadeln och tvärs över hästen och inte som den evighetsåttan som jag idag skriver om som följer hästen längsled.
En av mina favoritövningar är att rida på en åtta med alla möjliga ställningar i hästen som du kan läsa om här. Hanna skrev också om åttan för inte allt för länge sedan här på bloggen.
Så ett kul sammanträffande, allting går igen 🙂

Massor med pilar till höger och vänster, vi tar en sak i taget. Min konstnärliga ådra är kanske inte den bästa, men du får hålla till godo 😉

Kugghjulens rotation – energiflödet

Om det bakre kugghjulet snurrar bakåt kommer det främre per automatik snurra framåt. Så som jag ser det så kommer det hjälpa hästen att länga sin överlinje. Den länger den bakre delen av ryggraden bakåt och den främre delen framåt och det blir där med ett litet lyft på mitten. Energin kommer underifrån och kortar undersidan av hästen så att ryttaren får känslan av att hästen lyfter upp ryggen och bär ryttaren.
I ryttaren blir det samma sak. Den nedre delen av ryggraden länger sig nedåt och den övre uppåt och hen länger sin ryggrad mjukt. Centrum snurrar baklänges och söker sig bakåt i ryttarens kropp. Ryttaren kommer förhoppningsvis att känna att hen får större sittyta och kan släppa spänningar kring höftlederna.
Hästens bröstben kommer att följa med det främre hjulets rotation och gå lite lätt bakåt och lyftas lite uppåt och manken kommer lyftas lite uppåt och vilja länga överlinjen framåt. I ryttaren kommer bröstbenet att släppas ner och medvetenhet om kotorna i nackbasen kan bli större och nacken växer uppåt där.

Vänder vi på det och det bakre kugghjulet går framåt och det främre snurrar bakåt så kortar vi överlinjen och länger underlinjen. Hästens bröstben kommer gå nedåt och framåt och halsbasen kommer sjunka nedåt mellan bogarna och hästen kommer lyfta på huvudet och gå med underhalsen först. Tar vi det till ryttaren så släpper denne också ryggen och börjar leta mot svankighet där hen länger sin framsida och kortar sin baksida.

Kugghjulens förhållande till varandra

I min ridning vill jag ha en hästen som bär sig själv och mig i balans på sina bakben. Som kan både vika ihop och sträcka ut sina leder. Bästa upplevelsen är när känslan är att hästen inte nuddar marken med sina framben, likt en stegrande häst i balans, att den liksom går/springer omkring på sina bakben. Att jag är fullkomligt i hästens rörelse och vi är ett utan minsta motstånd/obalans.

Går vi till kugghjulsbilden så skulle jag vilja förklara det som att evighetsåttan hela tiden strävar uppåt likt pilatesbollen jag skrev om här. Det bakre kugghjulet jobbar sig successivt in under det främre och tar mer och mer dess vikt så de rullar mer och mer in under varandra och får där med en stegrande känsla. I verkligheten flyttar hästen sin tyngdpunkt bakåt och får sina bakben mer in under tyngdpunkten, här kan du läsa mer om det.

Detta är något som enligt mig inte går att göra med kraft från ryttaren, att tvinga in hästen i detta, det måste ske pö om pö och med medvetenhet från ryttarens sida om både sin egen kropp och balans så väl som att känna in hästens.

Kugghjulens möte med varandra

Om vi sedan tar en funderare kring mötet kugghjulen emellan. Det kan upplevas som lätt, fladdrigt, glappigt, stadigt, trögt, kallt, varmt, m.m. Jag tänker mig både i mig själv och hästen att mötet ska vara mjukt och stadigt. Inget som varken skyndar på eller att det känns som grus i maskineriet. Inte heller som att kontakten glappar, utan jag vill att det ska finnas en stund av vila, där hela kuggen möter det andra hjulet innan det börjar släppa igen. Kan tänka mig ibland att det är magnetkraft. En annan aspekt som kan vara användbar är tyngdupplevelsen på kugghjulen, hur mycket väger de upplever du? Mina funkar bäst om de är tunga, får en jordad känsla då.

Tanke jag också har är att om kugghjulen snurrar så som de bör (bakre bakåt, främre framåt) så möts de, de dras mot varandra i sin uppåt energi och kan med hjälp av varandra snurra högre uppåt. Vänder vi på det så bakre snurrar framåt och främre snurrar bakåt blir energin nedåtgående och så som jag vill tänka så vill de lossna från varandra.

Mitt över, rakt över

Ett annat förhållande man som ryttare kan fundera kring är om kugghjulen är mitt för varandra. Kan se detta uppifrån, ur ryttarens perspektiv.

Har kugghjulen förskjutits sidledes? Glappar kontakten mellan dem så det främre kugghjulet inte riktigt möter ena sidan av det bakre? Här tänker jag att det representerar att hästen viker sig, skjuter ut/in någon av bogarna och/eller roterar sin bröstkrog som är resultatet av att hästen inte är i balans på sina bakben. Samma sak har med största sannolikhet uppstått i ryttaren.

Övergångar

I övergångar blir det lätt att kugghjulen vänder rörelseriktning så vi hamnar i påskjut och på framdelen. Känslan av att kugghjulen släpper sin kontakt med varandra och att ryttaren då främst fokuserar på att försöka få stopp på det främre kugghjulet och hamnar i handen med sin balans och kraft. Ryttaren har upplevelsen att den tappat kontakten med hästens rygg och att det bara blir spring. Öva övergångar och notera vad som händer, slutar du andas, stelnar du till, trycker du dig nedåt, släpper du din jordning, o.s.v.

Flöde och koncentration, sök efter det enkla och motståndslösa, det balanserade.

Böjt spår

Hästen har en viss möjlighet till böjning, men det är steglängden som avgör hur stort eller litet böjt spår den kan gå på. Om kugghjulsbilden funkar för dig rotera det bakre hjulet i färdriktningen och var uppmärksam på om det främre hjulet fortsätter att följa det bakre eller om det förskjuts åt vilken riktning det än må vara (sidledes, framåt, roterar), och om flödet upphör.

Hoppas du fått några tankar, funderingar och bilder som du kan ta med dig upp på hästryggen och prova. Vill man så kan man gå ännu djupare och fundera kring vart naven på kugghjulen är placerade (både hos ryttaren och hästen), där rörelsen rör sig kring. Lika så storleken på kugghjulen om det har en betydelse för ridupplevelsen.