Kommer inte riktigt ihåg om jag skrivit om mina tankar kring att rida en pilatesboll så det får bli dagens blogginlägg.

En pilatesboll har nog de flesta erfarenhet av, om inte annat så har man nog en hyfsad bra koll på hur en sådan ser ut och kan tänka sig in i hur den rullar hit och dit och avslöjar obalanser.

Vi tänker oss en pilatesboll. Om vi fyller den med helium så skulle jag vilja påstå att den vill sväva rakt upp.

Den här pilatesbollen har en egen rörelseenergi runt sin egen horisontalaxel, d.v.s. den snurrar av sig själv. Jag brukar tänka att den snurrar baklänges.

Om du sedan skulle sätta dig på den här svävande, snurrande pilatesbollen, skulle din kropp vilja trycka den ner i sanden eller skulle du tillåta den att lyfta dig uppåt?

Många ryttare vill gärna trycka ner bollen i sanden och med egen kraft ha en idé om att de ska putta och trycka fram bollen. Som jag ser det så blir det då svårt för bollens egen rörelseenergi att göra sitt, friktionen mot sanden i underkant och rumpan i överkant blir för tung och bollen får inte plats att vara rund utan den blir deformerad under ryttaren (klämmande insida lår, rumpan trycker på i bakkant m.m.).

Vi kan även ta en funderare på vad bollen skulle göra om vi inte skulle ha tyglar och knän att hålla oss fast med. Om vi sätter ett tryck i bakkant på bollen (sitta tungt i sadeln) så skulle ju bollen till slut skjuta framåt och fara iväg. Sätter vi ett tryck i framkant på bollen (svankar) så kommer den skjutas bakåt. Sätter vi ett tillräckligt högt tryck rakt ner kommer bollen förr eller senare explodera åt alla håll.
Sitter vi tungt på inner sittben, vilket många av oss är lärda när vi svänger) kommer vi skjuta bollen utåt, och sitter vi tungt på ytter sittben kommer bollen skjutas inåt. Sedan kan vi ju sitta snett åt alla möjliga håll som då påverkar hur bollen kommer skjutas iväg. Tänk hävstångseffekt.

Som jag ser och upplever det så infinner sig en lättsam och skön känsla om jag istället för att trycka och hålla mig fast på bollen där jag hämmar bollens rörelseenergi tillåter den att bära mig och snurra under mig. Jag behöver med det då inte ta ansvar för att få den att röra sig utan jag kan bara fokusera på min egen balans och förhålla mig till bollens/underlagets rörelser vilket kan vara nog fokuskrävande.

För att sedan börja svänga så kan pilatesbollen få ögon och titta dit du tänkt dig och så tillåter du din kropp att följa och fortsätta vara i balans, centrerad och jordad i varje steg.

För att reglera hastigheten på steget så får vi slå en funderare på hur fort pilatesbollen snurrar under dig. Tänk dig att ett varv ska ta lång tid.

Om vi ska reglera steglängden så leker vi med storleken på bollen, kom ihåg att den fortfarande ska få bära dig så du inte börjar trycka nedåt och att hastigheten som bollen snurrar under dig inte blir snabbar ju mindre storlek på boll vi leker med.

Först notera för dig själv hur stor du upplever bollen under dig är just för stunden, hur högt över backen upplever du att du sitter.
Behåll höjdkänslan och minska sedan bollen underifrån, tex till en fotbollsstor heliumfylld boll. Notera i dig själv om du börjar trycka dig nedåt alternativt skjuta dig uppåt från bollen (och där med trycka bollen nedåt), bollen ska som sagt fortsätta att tillåtas bära dig.

En liten boll är svårare att hålla balansen på, den är inte lika förlåtande som en större boll. Därför krävs det av dig att du fortsätter andas, fortsätter att vara centrerad och jordad, och fortsätter att växa uppåt.

För att göra steget större/längre igen föreställer du dig att bollen blir en pilatesboll igen, men att den tar dig med uppåt till en ny höjd, den blir alltså större uppåt. Känslan av steglängdsökningar och minskningar kan kännas lite likt trappsteg/etapper. Du minskar underifrån och tar ny höjd uppåt. Viktigt är som sagt att du behåller och förhåller din balans hela tiden mitt över, rakt över bollen.

Om vi återgår till voltarbete och böjda spår så är det steglängden som avgör hur snävt spår du och din häst kan gå på. Hästen har bara en viss möjlighet att böja sig utan att vika sig. Ju kortare steglängd, ju mer samling, desto snävare böjda spår.

Ta sedan med dig känslan av att bollen är mitt under dig och bär dig i alla gångarter, övergångar, ridvägar och övningar du vill utföra med din häst. Notera när den förskjuts eller försvinner och ta dig tiden att hitta den igen under ridpasset. Lättsamhet och enkelhet, känns det tungt och trögt, hitta din heliumfyllda boll och följ med den uppåt en bit.