Alla timmar vi lägger ner på träningen av våran älskade vän hästen handlar i grund och botten om att få den att bära sig i balans med ryttare för att kunna utföra det vi föreslår för den. Vi vill bygga en hållbar häst. Vägen dit kan se olika ut beroende på vilken disciplin man intresserar sig för alternativt vilka filosofier man dras till, samt vilken tränare man kommer i kontakt med .

De allra flesta vill ha en “fin överlinje”, välmusklad rygg och en välvd hals. För att komma dit lägger vissa fokus på frambenen och bogarna och andra på bakbenen.

För min del förespråkar jag bakbenen och Hanna skrev en bra övning som man gärna får komma tillbaka till gång på gång oavsett vilken nivå man anser sig vara på som ryttare. Det är grunden till att hitta timingen för hjälpgivningen och att vara och förbli i hästens rörelse. Att veta när hästen lyfter vilket bakben gör att du förhoppningsvis börjar få känsla för hur rörelsen ser ut, hur lång tid benet är i luften och hur du kan föreslå vart och på vilket sätt hästen ska sätta ner det. I förlängningen kan du då även påverka hur länge benet är i luften och då få mer bärighet och svikt i steget och i hästen.

När du rider lyftet i hästen kommer du bli medveten om hur det påverkar din och hästens tyngdpunkt, du kommer ta emot hästen underifrån och låta den bära dig och med tiden kommer bakbensaktiviteten förbättras och där med kommer överlinjen att bli starkare och hästen kommer “söka sig till bettet”.

Om vi istället tänker att vi rider påskjutet i steget, det vill säga, momentet från det att benet har passerat lodlinjen från höftleden och fortsätter bakåt tills dess att den släpper hoven så har vi ingen möjlighet att påverka det benet i sin förflyttning, det är i marken och måste utföra den rörelsen innan den kan utföra en annan. Är påskjutsmomentet större än bärmomentet kommer hästen “trilla” på bogarna, sänka ryggen och ev. höja huvudet. Som ryttare kan det kännas som om man inte har någon kontroll och hästen bara möljer på, ibland också att det går fortare och fortare. Hästen är inte i balans och inga tyglar i värden kan då få hästen på bakbenen genom att med kraft dra dem bakåt nedåt för att få ner huvudet.

Övning

Du kan utforska det här med hästens balans själv genom att gå ner på alla fyra, som en häst, och så kan du fundera på redan vid första steget, är det ett framben eller ett bakben du skulle börja skritta iväg med? Hur upplever du balansen om du provar att göra tvärt om? Blir det ytterligare en annan upplevelse om du börjar med det framben/bakben som du inte per automatik valde?

Sedan kan du leka lite med voltarbete och sidvärtesövningar (skänkelvikning, öppnor och slutor) och se hur du upplever detta i din egen kropp, när känns det bra och enkelt och när känns det svårt och med motstånd? Och för den här gången så slipper du ha ett bett i munnen 😉

När du står upp och ska gå iväg, första steget, lutar du dig något framåt för att trycka ifrån eller står du i balans rakt upp och ner och lyfter upp det benet lite granna framför dig som du tänkte gå iväg med först? Blir mötet foten-marken olika med de olika sätten att gå?

När du sitter till häst och ska ta första steget framåt, är det ett framben eller ett bakben som går iväg först?
Kan varje steg vara ett startsteg, kan varje möte med underlaget vara mjukt?