Stabilt mobil

Att vara Stabilt Mobil är en sådan fin beskrivning av hur vi kan nyttja oss som ryttare. Detta är en av många härliga delar som Lotta Månsson Söderström beskriver i ridpodden. Lyssna gärna på hela avsnittet.

När Jag hör orden Stabilt Mobil så förknippar jag det med dynamiskt arbete, lätthet i mina rörelser med tonus på de plaster i kroppen som jag önskar och avslappning i de platser som behöver det. Min stabila mobilitet gör att jag nyttjar mina leder och slipper spänningar och statiskt arbete.

Om vi exempelvis travar vår häst så ger hästen oss mycket rörelse som vi på något vis ska hantera i vår egen kropp.                                                                                                                                                       Om jag som ryttare sitter “stilla” i min rörelse så blir jag spänd och studsig. Jag kanske kniper med mina knän mot sadeln, låser handen, låser lederna i benen och pressar ned hälen mot marken, trycker upp bröstkorgen och spänner skinkorna, biter ihop mina käkar och kniper armbågarna mot min kropps sidor.                                                                                                                                Alla dessa exempel behövs inte. Det räcker med en eller några få så har jag låst en del av rörelseapparaten i min kropp.

Det är när jag har dessa saker för mig som jag ofta tappar mina stigbyglar, studsar i sadeln när jag vill sitta ner i traven, känner mycket tyngd i min hand, kan få ont i mina knän, blir lättare andfådd mm mm.

För att inte bli sådär spänd och studsig och uppleva otäckheter såsom värk eller liknande när vi suttit till häst, så finns det mängder av övningar och delar i ridningen som vi kan träna och bli mer medveten om. Vägen mot Stabilt mobil kan se väldigt olika ut och kan innehålla få eller flera delar som vi behöver bli medveten om.

Idag tänkte jag ge några av många tankar kring hur vi kan lösa detta. Att börja med att centrera sig är en bra väg.  Här vill vi ha tonus istället för spänning. Madelene ger en bra förklaring om hur vi finner platserna i kroppen som vi vill ha tonus på ett liksidigt vis.

Sedan tänker jag mig ofta mina leder som gångjärn. Mina armbågsleder, min höft, mina knän och mina vrister vill jag öppna och stänga som gångjärn i min ridning. Ibland kan jag också tänka mig alla leder som vecken i en dragspelsbälg.

När jag rider lätt så vill jag att min hand ska upplevas stilla för åskådaren. Då håller jag min hand i önskat läge och låter min armbågsled öppnas och stängas.

På nedre delen av min kropp så kan vi kolla på rynkorna i mina ridbyxor och mina stövlar eller strumpor. Jag vill ha rynkor på

  • Framsidan av min höft.
  • Baksidan av mina knän.
  • Framsidan av min vrist.

Här har jag något att jobba med. Om jag blir spänd, börjar få ont i ett knä, sadeln glider åt ena sidan av min häst, jag blir studsig i sadeln. Då kan jag se efter. Har jag rynkor på de ställen som ovan? Får mina leder ta upp rörelsen så att mina gluteer får vila avslappnat mot sadeln och min kontakt med hästen kvarstår, samt min kontakt med stigbyglarna? Får armbågsleden användas så att handen lugnt och stilla finns kvar i det läge som jag önskar?

Har jag inga veck där jag önskar så har jag inte heller några leder som kan ta upp hästens rörelser. Ju mer rörelse jag önskar från hästen, ju flera veck behöver jag som ryttare.

Hoppas att du kan ta med dig en tanke kring detta ut på ritten och lyssna gärna på ridpoddens avsnitt som jag länkat i början av texten. Tack så länge och Lycka till!