Jag har med åldern, barn, andra djur, anhöriga, heltidsjobb och hushåll fattat att jag faktiskt inte måste rida en timme om dagen och då i alla gångarter för att min häst ska ha ett lyckligt hästliv. Jag hinner inte, jag orkar inte, jag har inte möjlighet att ta mig den tiden. Och min häst vill inte heller.

Vi bär alla med oss en ryggsäck fylld av erfarenheter och upplevelser. Mycket är det vi själva gjort och erfarat, en del är det andra har sagt åt oss. Någon gång när jag som barn befann mig i den klassiska väl inrutade hästvärlden sades det att motionerar hästen gör man genom att rida, hästen behöver gå 6 dagar i veckan och ridas i ungefär 1 timme… Då är det just den föresällning som följt mig genom livet. Mången är de gånger jag och någon snäll ponny strosat runt och försökt hitta på saker för att få den där timmen att gå.

Med tiden växte intresset och behovet av att göra annat med hästar och med det växte kunskapen och insikten. Nej jag måste inte rida min häst för att motionera den och nej jag måste inte hålla på i en timme. Numera följer jag min egen och min hästs behov för dagen. Oftast kan vi kompromissa om vi inte är helt överens, jag kompromissar mest 😉. Igår tränade vi i 15min, min häst gjorde under den tiden 288 benlyft och jag 144. Detta genom att vi gick över bommar tillsammans. Enkelt, effektivt och stimulerande för både henne och mig. Idag red jag i stormen i 20min, ingen av oss njöt väl direkt men vi var båda helt okej med att vara ute en stund tillsammans. Under dessa 20minuter hann jag träna på att mjuka upp min stela höger höft och öka dess rörlighet och med hamnade vi rent naturligt i uppmjukande övningar. Vi gjorde öppnor, skänkelvikningar, halter, serpentinbågar och travövergångar.

Den centrerade ridpedagogiken bjuder in till så många fina sätt att tänka och vara på med hästar. Jag kan träna mina mjuka ögon medan jag borstar min häst, medan jag mockar fokuserar jag på att centrera mig och använda kraften i mitt kraftcentrum. När jag precis suttit upp andas vi tillsammans och känner efter i kroppen, vad behöver jag idag och smörjer mina leder under tiden. Jag lyssnar in hästen kropp, smörjer lederna. Vi är en stund tillsammans i det vi behöver, det vi tycker känns stimulerande tills vi är klara och då är vi klara. Och det är good enough.

En stund tillsammans med din häst blir vad man gör den till och tänk att det är fullt tillräckligt, rätt som det är så är du ute på den där skogsturen och vips har 1,5h bara flugit förbi. Jag vet ju det, och jag vet också att varje stund jag spenderar med min häst är en stund som har varit. Varför går vi då omkring och har dåligt samvete över att vi inte gjorde ditten eller datten under den stunden? Den stunden som var hade ett lika stort värde i ditt och hästens liv som alla de stunder som komma skall.