Som instruktör har en förmånen att få titta på, observera och diskutera med med ett stort antal olika ryttare. Ibland kan man se olika mönster, vanor eller förväntningar hos flera av dem. Ofta är de saker som man tagit med sig från ridskolan, läst eller lärt sig av någon annan och därför inte reflekterat så mycket över. Det kan även vara kommentarer som är sprungna ur frustration, en välmenande önskan eller idéer om att hästar “ska klara” vissa saker. Det kan vara saker som “Men varför kan min häst inte bara följa spåret?!” eller “Om hon bara kunde sluta tramsa i det där hörnet” eller “men hur svårt ska det vara att gå likadant hela varvet på volten..?”. Jag tror att de flesta av oss, mer eller mindre omedvetet, har en idé om att hästarna förstår varför vi rider dom, vad vi vill och att de “ska” kunna vissa saker.

Jag vill inte på nått vis underskatta hästens förmåga att förstå, jag tror tvärt om det förstår bra mycket mer än vi ibland vill tro, men visa saker tror jag inte det har förmågan att lista ut. Jag tror till exempel inte att en häst förstår att den förväntas gå rakt längs spåret på ridbanan, jag vet däremot att hästar väldigt sälla rör sig på ett rakt spår i de vilda, då de ser bäst åt sidorna går det gärna lite i serpentiner för att få bättre uppfattning om omgivningen. (Detta gäller alla flyktdjur, följ vilken naturstig som helst om du vill ha de bekräftat) Jag tror inte heller att hästen förstår att syftet med ridning för vissa ryttare, vid vissa tidpunkter, är att rida i olika figurer i samma takt och inte bry sig ett dugg om sin omgivning, jag tror snarare att hästar är som de flesta andra djur, mer eller mindre uppmärksamma och reaktiva på sin omgivning oavsett vad de gör. Jag tänker också att hästen väljer att öka eller minska takten beroende på ryttarens inverkan, underlaget, sluttning och eventuella andra yttre faktorer. Eller för att citera Svensk Hästrehab “Man pratar ofta om att hästar i frihet kan göra piaff och passage och piruetter och det må vara sant men vet ni vad hästar ALDRIG gör i frihet? 20 meters volter. Det finns inget i hästens kropp som är “förprogrammerat” för att gå runt, runt på volter och därför är det mycket svårare för dem att göra detta korrekt än vad många förstår.”

Menar inte att de inte går att rida rakriktat längs spåret, göra jämna volter i samma takt eller träna kommunikationen till hästen så att den behåller koncentrationen på dig även trots att det händer saker runt omkring.

Så varför är detta ens värt att ta upp då? Jo, för att de är en väldigt stor skillnad i vårat förhållningssätt om vi uppfattar hästen som “dum/trotsig/ovillig” än om vi tittar på “problemet” utifrån ett mer logiskt perspektiv, typ “Ajdå, nu tappade vi takten lite där banan sluttade igen, jag får försöka stötta min arbetskompis bättre nästa gång genom att vara mer i nuet och stabilisera min egen kropp för att underlätta” istället för “Men att du alltid ska bråka och dra iväg på den där sidan”. Eller “såklart att min unghäst reagerar när det prasslar i plasten bredvid banan, vi stannar och kollar tillsammans så märker han att de inte är farligt” istället för att sucka och tänka “Du ska alltid vara så himla ofokuserad”. Mindre irriterade tankar och ett därför mindre irriterat språk ger oss en mer avslappnad och koncentrerad kropp och gör oss därför till bättre piloter på våra hästar. Kan vi undvika att tro och tänka att hästarna medvetet provocerar oss eller de egentligen vet va de ska göra men väljer att strunta i det, utan istället se situationen utifrån en hästs perspektiv tror jag att ridpassen blir betydligt mycket trevligare för både oss och hästarna.

//Madelene Libonius, http://www.amity.nu