Under hela mitt hästliv har jag haft målbilden av att träna mina hästar så varierat som möjligt, och den visionen tror jag många delar med mig. Vi vill ha en mångsidig och hållbar häst och så vitt jag vet så säger både forskningen och det sunda förnuftet att ju fler underlag, former, tempon, övningar och olika terränger vi kan få in i våran träning desto bättre är det. Ändå upplever jag att få ryttare, som specificerat sig på en gren, tar inspiration och övningar från andra grenar.

Jag har tävlat mest western i mitt liv, mycket för att jag gillar stämningen på tävlingarna och variationen, och även om många av mina elever inte tävlar eller ens tränar sin häst i western så upplever jag att många av mina favoritövningar är lika nyttiga för tex en dressyrhäst som för en westernhäst. Som passus anser jag egentligen inte att skillnaderna är så stora, det finnas bara ett rätt sätt att rida, och det enda som egentligen skiljer sig mellan en riktigt duktig westernryttare och en riktigt duktig dressyrryttare är sadeln och tränset. Sen är det såklart att hästen har olika hållning och idealtempo mm på tävlingsbanan och att momenten man utför skiljer sig en del. Men det som definierar en riktigt skicklig ryttare; balans, känsla, centrering, förmågan att följa hästens rörelse och vägleda den med sin kropp, är den samma oavsett vilken gren man sen väljer att tävla i. Kort och gott är detta en övning som du har nytta av att träna på oavsett om det spelas country, klassiskt eller pop-hits i högtalarna när du tävlar, om du ens tävlar. Dessutom går den att anpassa efter hästens styrka och utbildningsnivå samt dagsform.

I westernvärlden kallas denna övning oftast för “jog dancing”. Jog, eller jogg om vi ska skriva på svenska, beskrivs lite olika. Vissa menar att den är en egen gångart som ska vara energisparande och bekväm för både häst och ryttare och andra mer som en lugn trav. Det är i alla fall en tvåtaktig gångart där hästen ska röra sig relativt långsamt. Syftet med övningen är att få till en självbärande jogg (trav) men jag använder den gärna i alla gångarter. En målbild, förutom självbärigheten, kan få vara att hästen ska befinna sig mellan halt och galopp. Den ska alltså vara både välbalanserad och lyhörd samt med en hållning som gör att den har möjlighet att lika enkelt göra både en korrekt galoppfattning som en halt. Den ska för det inte “tänka bakåt” som vissa kan vara rädd för, men jag ser en stor nytta i att hästen är beredd på att vi “snabbt kan ändra oss” och föreslå en ny gångart, en sväng, en halt eller nått annat. Detta dels för många hästar tycker det blir roligare och därför blir mer motiverade, om vi varierar uppgifterna ofta jämfört emot att tex träna på samma volt, i samma takt och tempo, varv på varv. Men även för att tillståndet där hästen är lite “beredd” på förändring ofta automatiskt innebär att det bär sig mer, för att vara redo för de potentiella nya uppgifter.

• 

Övningen i sig är rätt simpel, men det gäller för oss att veta ungefär vad det är för hållning och lyhördhet vi letar efter för att det ska fungera optimalt. Det en gör är att man ryggar hästen några steg, vilket bland annat medför att den lägger över vikten på bakbenen, och sedan kommer fram i en lite långsammare trav. När man sedan känner att traven och hållningen förändras stannar men och ryggar något steg igen. Målsättningen i originalövningen är att hästen ska gå så gott som direkt från jogg till backning och tillbaka till jogg, som en dans. Men i introduktionsskedet och på en mer otränad häst går det minst lika bra att göra övningen i skritt istället och stanna innan man ryggar. Och har du en fullärd häst med bra hållning och är en ryttare som kan ge korrekta instruktioner tycker jag absolut att ni ska utmana er och även göra övningen i galopp. Ett sätt att variera och försvåra utan att öka gångart är att ställa ut koner, med ett för er lämpligt avstånd, längst spåret som du sedan stannar och backar vid.

Värt att tänka på är såklart att anpassa övningen både i sin helhet och mängden repetitioner utifrån hästens utbildningsnivå och fysiska styrka. Hellre en gång för lite än en för mycket. Målsättningen med ryggningen är att hästen ska backa till en bättre hållning, alltså med höjd rygg och bakbenen in under sig, och övningen blir helt poänglös om en behöver ta så hårt i tyglarna eller ber om backningen på ett sådant sätt att hästen sänker ryggen istället.

Har du svårt att backa din häst uppsuttet kommer här 3 konkreta tips:

1. Är orsaken att din häst har svårt att backa pga fysiska skäl, tex dålig balans eller outvecklade muskler, börja från marken! Det är supernyttigt att träna backning från marken för alla hästar. Utom de som av medicinska själ ska undvika att rygga, såklart. När du backar hästen från marken kan du tänka på att den ska backa rakt, med viss bjudning och med lätthet, för att variera och stärka den ytligare kan du med fördel backa i lutning också. Du kan även lägga in att börja trava den vid hand efter backningen när ni gjort övningen i skritt och känner er redo att bygga vidare.
2. Se till att du ger korrekta hjälper. Att du inte lutar dig bakåt eller på annat sätt med din sits försvårar för din häst att klara av att backa och att du “trampar” framlänges med dina sittben samt tänker dig att du lyser lite bakåt med sittbenen. Lyssna på din häst och låt den tala om för dig när du gör rätt.
3. Är det fortfarande svårt? Ta hjälp av en CR-insturktör. Vi finn utspridda i hela Sverige och flera av oss är även tillgängliga online via tex Ridesum.

Stort lycka till och hoppas övningen kan ge dig en “aha-känsla” samt lika bra resultat och den gett mig och flera av mina elever. Trevlig helg.

//Madelene Libonius