Spända axlar och skuldror är ett vanligt problem hos ryttare, så tänkte att du idag skulle kunna fundera kring upplevelsen av dina fingrar och händer när du rider, eller för den delen, när du bara är människa, och om det kan påverka spänningar i resten av kroppen.

Tummen har vi lärt oss ska vara uppåt/överst när vi håller tygeln för att benen i underarmen ska få de bästa förutsättningarna till rörelse så vi kan ha en så kallad “mjuk hand”. Men övriga fingrar kanske vi inte funderar så mycket på och handen blir som en enda enhet även fast den innehåller massor med små leder från handleden och framåt. Hur vi sluter handen kring tygeln till exempel kan påverkar resten av kroppen och där med vår kommunikation med hästen.

Ta tygeln, lek med tanken att du gör det genom att korta insidan av handen. Hur upplever du det?
Sedan kan du leka med tanken att du tar tygeln genom att länga utsidan av handen. Blev det en annan upplevelse? Bra, dålig, annorlunda?

“Tummen som högsta punkt”, om vi lägger fokus på tummen en stund påverkar det kroppen på något vis? Om du tänker att tummen är upphängd med t.ex. en sytråd så du inte behöver spänna den, blir det en annan typ av upplevelse?
Om tummen är överst så måste det innebära att lillfingret är underst, skulle tummen och de tre övriga fingrarna kunna vila på varandra och där med på lillfingret, så “lillfingret bär upp handen”? Blev det en annan upplevelse? Bra, dålig, annorlunda?

Målet som jag tänker är att få en avslappning där din under- och överarm blir avslappnad men handen förblir buren. Gärna att detta kan ske från centrum och baksidan kroppen så att du behåller din tyngdpunkt, ditt centrum djupt ner i bäckenet, förblir jordad, förlänger ryggraden och får en mjuk hand som är med i hästens rörelse och inte blir stel, hämmande och obalanserad.

Önskar dig en härlig helg
//Hedvig