Det sägs att förebilder är en viktig källa till motivation och självförtroende. Jag tänker att mina förebilder även säger en del om vem jag är och vilka värderingar jag har. Dagens inlägg vill jag därför tillägna hästkvinnorna i mitt liv, de som format mig till den person jag är idag.

Leslie Desmond

“Don’t pull the reins!” Jag hör instruktionen längre och längre ifrån mig när jag på lång tygel galopperar med min ponny längst med grusvägen. Bara några veckor innan kom vi inte ens ifrån stallplanen, men där och då är vi i totalt samspel min ponny och jag.

När jag var 14 år träffade jag en person som kom att spela en viktig roll i mitt liv. Hon heter Leslie Desmond. Leslie reser jorden runt och hjälper hästar och deras ägare genom att utbilda dem i True Horsemanship Trough Feel. Under många timmar i stallet har Leslie lärt mig att läsa av, att vara inkännande, att hitta timing och kommunikation med min ponny. Att se Leslie arbeta och att se förändringen i hästarna hon arbetar med är alltid inspirerande. Hennes känsla för hästar går inte att beskriva; det måste upplevas.

Helena Norrby

Under mina första år som hästägare såg jag många gånger Helena skippa festen för att i högklackat och klänning gå runt med en kolikhäst på en lerig stallplan tills hästägaren dök upp och att hon alltid åkte hem för att vara med hästarna vid tolvslaget på nyårsafton. För Helena kommer hästarnas välbefinnande alltid först.

Helena ägde stallet där vi stod inackorderade med min ponny. Hon lärde mig i tidig ålder innebörden av att ha hästarna som livsstil, hon lärde mig att ta ansvar, vara driven och hon gav mig en förståelse för att ett hästägande innebär så mycket mer än att bara rida. De säger att en förebild är en person som du lär dig någonting av; en person som du känner igen dig själv i och som gör någonting som du också skulle kunna göra. Helena är stark, välutbildad, påläst, smart och en driven företagare. Hon har lärt mig mycket och jag lär mig fortfarande av henne varje gång vi möts.

Lotta Månsson-Söderström

I Sverige har vi i dagsläget endast en instruktör i Centrerad Ridning på högsta nivån (level IV), Lotta Månsson-Söderström. I Europa finns det totalt fem instruktörer i Centrerad Ridning på den nivån.

Min grundutbildning för att bli instruktör i Centrerad Ridning gick jag för Lotta och det öppnade en helt ny värld för mig. Förutom att dela med sig av alla de uppsuttna och avsuttna övningar jag kunnat lägga till i min “Rolodex av CR”, så har hon även visat mig hur jag kan vara diplomatisk, ödmjuk och pedagogisk. Jag beundrar Lottas öga för detaljer, hur hon kan se att en spänning i en liten led någonstans hos ryttaren påverkar hästens rörelse och ekipagets prestation. Jag imponeras över hur hon vägleder ekipage till samspel från grunden till de högre skolorna. Det är en sann ynnest att ha Lotta som mentor.

Leila Bull

“Ta plats” väser hon i mitt öra och jag känner en knuff i ryggen och snubblar in framför alla i gruppen som står och pratar med kursledaren. Alla blickar vänds mot mig. “Ja Elettra, så vad vill du dela med dig av?” frågar kursledaren. Jag hasplar ur mig mina tankar som uppmuntras av resten av gruppen.

Leila har lärt mig att ta plats och tro på min egen förmåga. Under många sena kvällar och nätter har vi diskuterat hästens fysiologi, ryttarens inverkan och olika pedagogiska verktyg. Jag vågar säga att det inte finns någon annan ridlärare som Leila. Att hitta sin balans genom att “rida med en spegel”, “hitta avslappning i sina armhålor” eller att “ha hästen i sina armveck” är något jag burkar kalla för #Leilametoden. Hennes övningar och liknelser har givit både mig och mina elever många “aha-upplevelser” i sadeln.

Och inte att förglömma

Sara Sjöberg som presenterade mig för Centrerad Ridning, Peggy Brown som visat mig hur jag blir centrerad i kuskbocken, Sally Swift, Marina Axelson-Callum som guidat min väg till att bli dipl. Equi-physioterapeut, mina kollegor inom Centrerad Ridning som fortsätter att inspirera, mina elever, mina vänner och såklart mina team-medlemmar här på bloggen Ridning i Centrum.

“How important it is for us to recognize and celebrate our heroes and she-roes! “

– Maya Angelou

//Elettra Sonedotter