Idag skrittade jag upp för sandåsen. Upp för backen stod jag i lättsits och tränade på min jämnsidighet och balans.

Från min högra axel så fantiserade jag om att det går en linje ned mot vänster sittben. Exakt som Elettra instruerat mig. Jag låtsades att jag höll en gymboll i min famn som jag pressar mot min kropp, ändå från nedre magområdet, ända upp till min bröstkorg så att överkroppen i min tanke pressas mot hästens svans. Då samlar min häst sina steg och när jag släpper på bollen så länger min häst sina steg. Häftigt det där! Att det behövs så lite för att påverka så mycket.

Jag hade en elev en gång. En fantastisk kvinna som kom med sin valack. Tillsammans red de i skogen och ryttarens önskemål var att hennes otroligt fina valack skulle nyttja sin kropp i sina steg.

Tänk bara den fina önskan. Inga poäng, ingen uppvisning utan bara en önskan utifrån omtanken kring hästen som individ och att han skulle nyttja sin kropp väl så att han mår bra.

Jaha! utbrast jag och bad henne gå på en volt. Jag sa till henne att hålla tummen uppåt och andas ut med tanken nedåt sadeln. Hästen andades ut och höjde sin rygg. Han vek försiktigt in sitt bäcken såsom han kunde till sitt bästa nyttjande och han sänkte sin hals och sitt huvud för han arbetade fint med sina muskler kring magpartiet.

En harmonisk och vacker syn!

Så lite kan göra så mycket.

Nu var detta ekipage väldigt centrerade i sig själva och hade friska kroppar med mycket få moment som störde dem i själva rörelseapparaten. Men det är ofta så. Vi gör mycket och mycket av det som vi gör är inte till godo för oss.

Idag tänkte jag extra mycket på min liksidighet.

Jag märkte att min vänstra sittben inte hade en lika tydlig plats där i sadeln som mitt högra och mitt vänstra ben blir då rakare och förflyttar så småningom sadeln till vänster.

Då behöver jag tänka på hur linjerna från mina axlar är ned mot sittbenen. Och linjerna från sittbenen till hälarna.

Om jag hade haft hängselbyxor som korsas på min rygg. Då blir hängslena ojämna.

För att lösa det har vi tanken av att förflytta vikten från höger sida över till vänster. Idag tänkte jag bara att jag hade en linje från ländryggen ned till vänster sittben.

Vips så rätade höger ben ut sig! Vänster sittben tog lika mycket plats i sadeln som mitt högra och min häst gick gladeligen i avslappnad form och gjorde fina slutor, vilket han protesterade innan när jag var så skev i min kropp.

Tänk att så lite gör så mycket.

På allas hästar, inte bara min. Det beror bara på vad de är vana.