Jag tror att vi ska försöka undvika att bli enspåriga. Så även om jag är så frälst av centrerad ridning att jag inte kan tänka mig att träna eller utbilda på något annat vis, tar jag vara på varje tillfälle som ges att titta på andra instruktörer för att se hur de undervisar. Jag menar inte att klanka ner på någon, och utgår ifrån att alla menar väl, men vissa saker kan jag bara inte förstå. En sån sak är instruktörers uppmaningar om att man ska korta, stärka, dra eller hålla mer i yttertygeln. Jag menar inte att den specifika hjälpen behöver vara felaktig, men i min värld, med mina erfarenheter och synsätt, blir utförandet sällan gynnsamt för hästens hållning, hållbarhet och balans. Istället försvårar för hästen att utföra det som ryttaren vill. Låt mig förklara varför.

Om vi utgår från att ryttaren har en lösgjord häst som arbetar med bakbenen inunder sig, en aktiv bål och ryggmuskulatur och bär halsen och huvudet i en naturlig och avslappnad form. Att ryttaren har sträckta tyglar utan att dra eller hålla för hårt. Sen uppstår ett problem, oftast på böjt spår som där man av någon anledning vill be ryttaren att hålla mer i yttertygeln. Anledningarna kan vara många till exempel att hästen går med innerbogen före, att den tippar inåt, att den inte använder ytter bak som önskat, att den viker huvudet så att mulen pekar inåt eller att den ställer sig för mycket i halsen och för lite i kroppen. Tänker nu utifrån hästen. Av någon anledning har du svårt att svänga. Det kan vara att ryttaren inte har vikten jämt fördelat mellan höger och vänster, eller verkar som en hävstång som trycker dig inåt eller utåt. Det kan vara att ryttaren hämmar din rörelse då hen spänner sig eller inte förmår att följa din rörelse, att du har ont eller är spänd, eller att du helt enkelt inte har tillräckligt bra balans eller styrka för att klara av att svänga så snävt som ryttaren vill. Ryttaren får då höra att hen ska öka trycket i yttertygeln. Vad ger det hästen för alternativ? Som jag ser det blir det svårt för hästen att ändra huvudet och halsens position eftersom att trycket från innertygeln inte minskat, gällande ställning i halsen har den alltså att välja på att få mer tryck på insidan eller utsidan av munnen. Det enda alternativet som hästen har för att slippa ökat tryck på någon sida av munnen är att höja huvudet eller placera huvudet bakom lod för att minska avståndet mellan munnen och ryttarens hand. Så som lösning på att hästen inte ställer sig som önskat i kroppen utan bara i halsen eller vinklar in huvudet så fungerar det alltså ganska dåligt. Ofta ger detta ökade tryck en spänning hos hästen då den finner det obekvämt, i vissa fall till och med obehagligt.

Vad gäller det andra “problemen” alltså att hästen tippar in och inte använder ytterbak gör ett ökat tryck i yttertygen sällan gör oss en tjänst, även om vi släpper trycket i innertygeln. Det finns ett skäl att hästen går på det viset, och oftast beror det på att ryttaren själv tippar in vilket gör det väldigt svårt för hästen att behålla lika mycket vikt på höger som vänster sida. Jag lägger in en bild från ett tidigare inlägg som visar en häst som hamnar i med innerbogen före och tippar inåt. Här ser vi tydligt att även ryttaren tippar inåt, och även om hon ökat trycket i yttertygeln så behåller hästen en lutande position.

Om hästen går med innerbogen före och lutar inåt som hästen på bilden och vi ökar trycket i yttertygeln så att hästen ställer halsen mer utåt kommer den antagligen hamna med innerbogen ännu mer före. Dels för att ryttaren troligtvis kommer att dra bak den yttre axeln vilket gör att ryttaren blir utåtställd i överkroppen. Risken är också stor att ryttaren kommer lägga mer vikt på de inre sittbenet och i den inre stigbygeln och på så vis kommer göra det ännu svårare för hästen att ha jämvikt mellan höger och vänster. Se bilden nedanför om det är otydligt.

Ryttare likt den vänstra på denna bild får alltså instruktioner om att öka trycket i yttertygeln. Om hästen på bilden skulle ställa huvudet mer utåt skulle obalansen i vågskålarna bli ännu större.

Om ryttaren istället sätter sig i jämvikt, likt ryttaren till höger i bild, kommer hästen i de allra flesta fall, klara av att balansera sig på volten. Så även om det kan tyckas svårare att lära sig sitta mitt över hästen, följa dess rörelse, och be om svängarna utifrån sitt centrum utan att luta sig, kan jag garantera att det kommer bli mirakulöst mycket enklare i det långa loppet.

Glad påsk!

//Madelene Libonius