När vi rider blir många mer eller mindre spända i axlar, skuldror, armar och händer. Jag tänkte idag att vi skulle bli lite mer medvetna om våra armbågar och uppleva om de påverkar våran ridning.

Armbågsleden är en gångjärnsled precis som knäleden. En instruktion man ibland kan få som ryttare är att ha lika många rynkor i armvecket som i knävecket. Vissa av oss “flaxar”ut med armbågarna när vi rider medans andra klämmer dem så nära kroppen som möjligt. Vissa har väldigt raka armar medans andra har väldigt mycket vikta armbågar och ev. lite för höga händer.

För att kunna ha en mjuk och följsam hand så måste alla våra leder i armen och skulderbladet jobba ihop, eller egentligen måste alla kroppens leder fungera. Låser vi en (eller flera leder) kärvar hela rörelsemönstret och vi blir inte så effektiva i vår ridning och missförstånd mellan hästen och ryttaren uppkommer.

Först kan du fundera kring hur du upplever din kropp när du har raka armar (dvs. inga rynkor i armvecket) när du sitter till häst. Händer det något sedan när du viker i armvecket? Gör rörelsen långsamt så du hinner notera vad som händer i din kropp under tiden. Handen lär lyftas en bit, påverkar det din tyngdpunkt, ditt centrum, din jordning, din balans? Svarar hästen på det på något vis?

När du lekt en stund med raka och böjda armar och noterat om du upplever något i din kropp, så kan du gå vidare och fundera på hur din kropp, och hästen, svarar på tanken att ha “tunga armbågar”.

Du kan tänka att du har små vikter som hänger och dinglar ner från armbågen, eller att du har en handväska hängandes i vardera armveck, alternativt att du tappar/släpper ner armbågarna i höftlederna.

När du går på böjt spår, travar, töltar, galloperar o.s.v. kan du fortsätta att ha tunga armbågar? Noterar du något i dig eller i hur hästen svarar/upplevs?

Trevlig upplevarhelg!