I olika perioder i våra hästliv kommer många av oss till att ifrågasätta vårat sätt att hantera våran häst, vilka träningsmetoder vi använder oss av, vad vi vill med vårat hästeriande och hur vi kommer framåt. Jag har varit där vid flertalet gånger och lär återkomma dit igen. Man har sökt mer eller mindre aktivt efter eventuella alternativ, andra synsätt och fördjupningar för att få känslan av mening och nytändning, alternativt hitta en lösning på ett uppkommet problem.

Under de senaste åren har jag upplevt en förändring i mig själv. Jag har hittat ett sätt jag verkligen tror på och brinner för, både i ridning och i hästhantering, och känner för det mesta ett stort lugn i det. Ibland kommer det upp situationer och möten som gör att jag ifrågasätter mig själv och mitt igen, om det är något jag måste revidera i mig själv, om det är något jag kan ta med mig och som kan bli min sanning, eller om det blir ologiskt i hur jag ser på hästar, ridning, mig själv och livet i stort.

Ibland kommer elever till mig som funderat några varv kring vad de gör och varför kring en uppkommen situation eller ett problem de upplever med sin häst, och den brännande frågan är oftast om de gör “rätt” och en rädsla för att göra “fel”.

Min upplevelse är att de allra flesta hästmänniskor anser sig tycka om sina hästar, och jag vill leva i den tron att alla gör så gott de kan med det de kan och har vid just det tillfället. En del kan av välmening “tycka synd om” sin häst och låta den göra, i mina ögon, lite för mycket för att de i annat ska få bästa svar från hästen. Andra kan komma från en annan skola där man, åter igen ur mina ögon, är lite för styrande/kontrollerande, där man kan behöva mjuka upp både kropp och sinne och bli mer tillåtande både mot sig själv och sin häst.

Vi är alla olika med olika egenskaper likväl som varje häst är unik med sina egenskaper. Vi kommer även med ett bagage av erfarenheter, positiva och negativa, precis som hästen. När man sedan kommer till relationen med en annan individ så passar man bättre eller sämre ihop med varandra beroende just på våra egenskaper och vårt bagage, våra personligheter och vem vi utvecklats/formats till. Men finns viljan att få relationen att fungera så finns också vägen dit, hur snirklig den än månne vara. Jag försöker se relationer som en möjlighet till utveckling, att lista ut nya verktyg för att lösa oenigheter eller förstärka relationen ännu mer.

Att lyssna och ta hjälp av andra som man anser kan mer och har större erfarenhet är något vi måste göra i vår utveckling för att få tips, råd och mer kunskap. Först för att få något hum om hur man kan göra och tänka, och senare också för att finslipa och få andra insynsvinklar, fördjupningar och alternativt bekräftelse på att man gör “rätt”. Ju mer man kan desto mer förstår man att man inte kan och är man bara öppen så kommer man kunna välja mellan många olika dörrar som kan leda till nya spännande upptäckter.

Jag tror att rädslan för att göra fel och pressen att göra rätt hämmar oss i mycket. Många litar för mycket på vad andra tycker, eller är rädda för vad andra ska tycka, tänka och säga. Normerna och atmosfären där man har sin häst spelar stor roll i vem man formas till och vad man anser vara rätt och fel. Att våga ifrågasätta om något inte känns riktigt bra, att våga testa vart gränserna går, om man kan göra saker annorlunda, och sedan våga fråga sig själv vad som känns rätt för en själv är viktigt!
Allt man gör får man erfarenheter av, både bra och dåligt, och det är så det måste få vara för att vi ska lära oss, för våran utveckling, för att lära oss känna in balansen i när man behöver gå framåt och när man ska backa undan, kunna läsa av situationer och individer och anpassa oss där efter.

Man måste få göra “fel”! Man måste få prova sig fram till sin egen sanning och det man tror på. Gör så lite som möjligt men så mycket som krävs. Du är den du är och har de verktyg du har just nu. Slå inte allt för hårt på dig själv om det ibland inte blir så bra som du velat, men fundera kring och ta hjälp för att kunna göra bättre nästa gång. Ingen kan allt från början! Alla erfarenheter är av godo i slutändan även om det kan ha varit jobbigt och svårt en period, då vet du ju i värsta fall hur du inte vill göra/ha det och dessutom förhoppningsvis blivit snäppet mer förstående och ödmjuk mot andra o deras resa. Hästar är överlag fantastiskt förlåtande och överseende med oss.

Skaffa erfarenhet och se att du är på en resa, vi blir aldrig fullärda, kommer man tillräckligt långt i sin utveckling kan man alltid nörda ner sig i något spännande smalt ämne som fortsätter att utmana en. Ge dig själv tid, lita till din magkänsla och försök att inte jämföra dig med vart du anser andra är i sin utveckling.