I stor del av det vi håller på med ihop med hästen söker vi efter perfektion. Det perfekta steget, den perfekta övergången, det perfekta samarbetet. Vi vill att hästen ska koordinera sig och sina fötter, balansera upp sig på ett så bra sätt som möjligt både med och utan ryttare.

Kan det vara så att om vi vill att hästen ska koordinera sig korrekt så måste även människan göra det för optimalt/perfekt resultat. Vill vi att hästen ska balansera sig korrekt måste vi börja med oss själva.

Har du funderat på hur du skulle röra dig i t.ex. en öppna, hur du skulle koordinera dig om du bara hade dina egna två ben och inte hästens fyra? På vilket ben skulle du bära upp mest av din balans för att rörelsen skulle bli så välkoordinerad och enkel som möjligt? Hur skulle du placera dina fötter? Hur mycket skulle du rotera runt din lodaxel? Hur väloljade leder skulle du behöva? Hur påverkas känslan av t.ex. en något förskjuten höft? Vart börjar du kompensera och hur upplever du öppnan då?

En rolig och i min värld givande övning är att gå ner på alla fyra och försöka gå på alla tänkbara krumelurer bara för att få en förståelse för hur hästen eventuellt behöver balansera sig. Är vi för mycket på framdelen blir det svårt att hålla balansen både framåt och till sidorna. Kan vi flytta bak vår tyngdpunkt och eventuellt ta lite mer vikt på bakbenen blir det antagligen enklare att utföra krumelurerna och känslan av att det är bakdelen som styr infinner sig förhoppningsvis.

Att ta ett steg i taget, lugnt och övervägt är viktigt när vi försöker lära oss hur vi koordinerar oss, våran och hästens hjärna hinner förhoppningsvis med och inte bara gör något på default. Vi hinner med att fundera på hur känslan är i våran egen kropp, hur hästen reagerar och vi hinner förhoppningsvis förhålla oss till och föreslå något annat om vi inte får det svar från hästen som vi letade efter. När vi hittat ett sätt att koordinera oss på som hästen köper och rörelsen känns lätt har vi ett bra utgångsläge för att förfina rörelsen till perfektion, detta gäller både uppsuttet och avsuttet/arbete från marken.

Jag är ingen fena på att komma ihåg siffror, men någonstans har jag snappat upp att det krävs ca 4000 medvetna repetioner för att göra hjärnan medveten om ett beteende. Sedan krävs det ytterligare 10 000 medvetna repetitioner för att omprogrammera hjärnan och öva in det nya beteendet man hellre vill ha, så vi får inte slå allt för mycket på oss själva när vi kommer på att vi ramlat tillbaka i gamla vanor. Vi kan hellre se det som en medveten repetion som vi kan bocka av från de där 4000, och förhoppningsvis har vi fått både det ena och det andra nya verktyget för att kunna bocka av från de 10 000 repetitionerna.

Att ha funderat ut övningen vi vill utföra, att tillåta oss ta det steg för steg i någon känsla av självklarhet ända till slutet och att i hjärtat känna oss nöjd med både oss själva och vår häst är vägen till perfektion. Utforska gränser, ligga kvar för att befästa, backa tillbaka till det vi kan när det behövs för att sedan utforska ännu mer. En expert är sällan stel och stapplig i det den kan, det ligger många timmar bakom flytet man får känslan av att den innehar när den utför det den är bäst på. Oändligt många detaljer som slipats på för att helheten ska se så lätt o oansträngd ut som möjligt.

Att ha en målbild kan vara ett bra sätt att hitta rätt känsla i kroppen, titta mycket på filmer med duktiga ryttare, hur skulle det kännas att sitta på hästen de rider? Kan vi ta med den känslan när vi rider/jobbar med vår egen?

Att ha en klar tanke/intention om vad det är jag vill att jag och min häst ska utföra och tillåta det ske istället för att tvinga fram det.