Sidvärtsarbete

Sidvärtsarbete är både roligt och lite utmanande tycker jag. Vi får samspela väl med hästen för att få en fin skänkelvikning eller utmana vår medvetenhet kring den egna balansen när vi utför en öppna.

I rörelsen så engagerar vi hästens bakben och gör den mer uppmärksam. Vi som ryttare behöver ge hästen signaler om att röra sig både framåt och åt sidan.

I bloggen har vi fått många fina tips kring vårt eget nyttjande i övningar, vår tyngdpunkt och vår hand som vi tar med oss till arbetet sidvärtes.

När vi funnit vår egen balans så behöver vi hålla reda på hästens kropp genom våra hjälper. Vi har våra armar som kan vara signal mot för hästens framdel. Min högra tygel vägleder hästens högra bog och min vänstra tygel vägleder hästens vänstra bog. Våra skänklar som kan vara signal mot hästens bakben. Min högra skänkel ger rörelse till hästens högra bakben och min vänstra skänkel ger rörelse till hästens vänstra bakben.

Lika som när vi ber hästens att röra sig framåt så använder vi bara hjälperna i den stund som vi kan påverka hästen. Då blir vi inte statiska.

Om jag vill flytta hästens bakdel till höger. Då vägleder jag hästens vänstra bakben med min vänsterskänkel. När hästen följer efter i sidled med sitt högra bakben så kan jag låta min skänkel vila. Vi behöver inte ha en aktiv vänster skänkel när det högra bakbenet förflyttar sig för det kommer följa efter i vilket fall som helst.

Denna kunskap ger oss möjlighet att använda hjälperna mer sparsamt.

Vi får inget statiskt arbete, vi rider mer effektivt och följsamt och vi får en mer uppmärksam häst eftersom hjälperna inte ligger an konstant. När vi använder våra hjälper så vill vi något med dem.

Våra sittben finns någonstans här i mitten av våra två skänklar och två händer. Vi behöver hitta vår låga tyngdpunkt för att inte spänna våra leder.

Vi vill kunna använda skänklarna och händerna fristående och det blir oerhört mycket enklare när vi har en egen god balans att rida efter.

Om vi gör en skänkelvikning åt höger så vägleder vi med sittbenet, vi har en aktiva vänsterskänkel som hästen böjer sig mjukt runt. Vår högra tygel anger framåtbjudning liksom höger skänkel. Båda dessa möter upp våra önskemål från vår vänstra sida.

Här förstår vi varför vi innan har övat på att använda hjälperna sparsamt och i rätt rörelsetillfälle. Här vill vi verkligen ha hästen uppmärksam på vad vi ber om och vi vill vara stabila i vårt centrum av kroppen för att kunna nyttja alla kroppsdelar väl.

Då kan förflyttningen bli en av de rörelser som känns sådär magiskt. Lätt och samspelt. Luftig och kraftfull på samma gång.

Vad säger ni? Nu går vi ut och utmanar oss med lite sidvärtsarbete!