Huvudets position, av stor vikt

Alexanderteknik är något som vi som är instruktörer i Centrerad Ridning får utbildning inom och använder som ett av våra många verktyg för att balansera in ryttaren. Att balansera huvudet på översta kotan på ryggraden, atlaskotan, är en av de första saker man får lära sig vikten av. (Atlaskotan befinner sig mitt emellan dina öron, eller om det är enklare, mellan din näsa och ditt bakhuvud).

Ett huvud väger ungefär som ett bowlingklot. De allra flesta har nog någon gång hållit ett bowlingklot och funderat på hur man ska kunna hantera den klumpen.
Om vi tänker att vi har någon form av kvastskaft som vi ställer rakt upp och balanserar i handflatan så kan ju det vara en utmaning i sig att inte kvastskaftet faller. Placerar vi bowlingklotet på toppen på skaftet så krävs det ännu mer från oss att fortsätta hålla det i balans. Skulle vi sedan förskjuta bowlingklotet någon centimeter åt något håll så påverkar det våran möjlighet att hålla kvastskaft och bowlingklot i balans i handen. Samma sker när vi sitter till häst och vi har ett balanserat eller förskjutet huvud.

Ett förskjutet huvud, eller ett huvud i obalans, kan vara att vi tittar ner i backen, att vi har mer eller mindre någon form av gamnacke, spänd käkmuskulatur, viss form av hårda ögon, lägger huvudet på sned, tittar för mycket åt sidan när vi rider på böjt spår, går emot hakspännet på hjälmen istället för att tillåta det få plats under hakan, lägger över hakan på tjock jackkrage/halsduk mm. Vi blir till en kraftfull hävarm med vår överkropp (bäcken och ryggrad) toppad med huvudet och vi påverkar hästen mer än vad vi kanske är medvetna om bara genom att ha spänningar rörande huvudets position.
Kroppen fungerar som en helhet så släpper vi på en spänning på ett ställe så känns det ofta på andra ställen i kroppen.

Tänkte ge några tankebilder du kan ta med dig upp i sadeln och prova, eller varför inte när du sitter o läser detta inlägg, när du kör bil, när du rastar hunden, när du cyklar till jobbet, när du lever i vardagen helt enkelt.
Tänk på att lite oftast är nog, små rörelser, små förändringar, vi vill inte skapa fler/nya onödiga spänningar, och tillåt hästen säga sitt om vart du är i din balans och vart ni är i eran gemensamma balans, eller om du inte sitter till häst, när upplever du att det känns som lättast i vilken rörelse du än utför? Allting handlar om att bli mobilt stabil och inte statisk.

# Hjälmknoppen svävar en bit ovanför huvudet och du sugs/letar mjukt upp mot den.
Alt.
# Du har en heliumballong fäst högst upp på huvudet som lyfter dig uppåt.

# Någon drar dig mjukt i hårtofsen bakåt och lätt uppåt, ev även någon som pillar dig i nackhåren om du tycker det är behagligt. Att dina nackhår letar mot jackkragen på ett mjukt sätt.

# Du har en pinne mellan dina öron som du skruvar upp huvudet på.

# Jag kan ibland tänka mig ett uppochnedvänt U som börjar vid halsen, går upp bakvid örat och gör sedan en böj framåt nedåt igen, likt bilden nedan, fast jag pratar om ryttaren, du vill alltså balansera ditt huvud högst upp på U’et och ge plasts för hjälmens spänne under hakan. Hästen speglar ryttaren så är det enklare att tänka det i hästen så som bilden visar och att din kropp följer/visar vägen så är det också fint.

Kan du uppleva det uppochnedvända U’et vid dina öron så du får en avslappnad, lätt och balanserad/självbärande känsla i/av ditt huvud?

# Något annat man kan prova är att tänka att man kan slappna av i muskulaturen kring överkäken, alt. släppa ner underkäken, för att balanser in huvudet.

# Slappna av i tungroten kan också vara en bild som kan funka på spända nackar, axlar och skuldror.

Målet så som jag upplever det är att du får känslan av att ditt huvud är lätt o möjligheten till rörelse är obehindrad. Huvudet kan glida lätt på sina kontaktytor på atlaskotan (se bilden nedan) och är inte för fastspänt av musklerna som håller upp huvudet, en tillåtande känsla. Din nackmuskulatur länger sig och blir elastisk, känslan av att huvudet ger plats för resten av din kropp att komma in under och bära upp huvudet kanske kan vara en tanke som fungerar för dig, alternativt att huvudet ger plats för att din ryggrad ska kunna släppas ner och få plats mellan huvud och sadeln som kommer upp och möter dina sittben underifrån. Att många av de onödiga spänningar i kroppen blir färre när kroppen inte behöver hålla emot för att huvudet inte ska tappas helt.

Skallen balanserar på atlaskotans “glidytor” som du kan se inringade på bilderna. (Bild från appen Visible Body)

# Kom gärna ihåg att le också när du rider, det släpper på spänningar som sällan gagnar oss och kanske att man då mjuknar i sin blick och upplever helheten i ridningen och börjar lyssna in vad både din och hästens kroppar meddelar.

Vad är din upplevelse av ditt huvud och experimenten med tankebilderna? Svarar din kropp? Svarar hästen?

//Hedvig, Limmerhults Gård Häst- & Ryttarutveckling