Tänkte följa mina blogg-kompisars exempel och berätta lite mer om mig och varför Centrerad Ridning är det jag fastnat för.

Lite kort om min bakgrund först. Sensommaren 2005 började jag jobba i ett stall och stannade nästan ett år. 2006 köptes min första häst efter att jag hade haft en foderhäst under en tid. Jag utvecklades mycket under kort tid inom hästeriandet och 2007 for jag till Island för att jobba en tid med hästar. Tänkte prova i iaf 3 månader och se om jag tyckte det var roligt. Det hela slutade med 5 intensiva år inkl. 2 år på Hólar, ett av Islands lantbruksuniversitet, med inriktning häst. 2011 utexaminerades jag som instruktör och hästtränare.

På Hólar hade vi framför allt under första terminen på första året fokus på våran sits och det var i viss mån inspirerat av Sallys lära. Dock var det ingen ren CR-instruktör som höll i de lektionerna och mina språkkunskaper då var begränsade (all undervisning skedde på isländska) så mycket bra saker missade jag säkert den vägen också. Sedan försvann lite av det fokuset och det blev mer hästen som skulle tränas, iaf var det min upplevelse.

Efter Hólar jobbade jag på gården Grafarkot på norra Island som jag hade jobbat på under några somrar innan och under Hólar-tiden. Där stannade jag i över ett år på heltid innan det kändes som att jag var klar med Islands-äventyret och det var dags att komma hem till Sverige igen.

Väl hemma startade jag mitt eget hästföretag och jobbade samtidigt under några månader på en annan anläggning med att träna hästar och hålla lektioner. Motivationen och inspirationen började dock tryta. Jag ansåg att jag kunde träna hästar och få dem att göra det jag ville, men det kändes som om jag stod still i min utveckling.

Så fick jag nys om att en dåvarande CR-instruktör höll lektioner i ett stall inte långt ifrån mig. Jag anmälde mig till lektioner och redan under första lektionen föll jag pladask! Det var en annat sätt att förklara ridning. Jag fick uppleva ridning som jag aldrig upplevt det förut! Jag fick verktyg som jag i mig själv kunde fila på för att bli mer och mer finlirig i min ridning!

Jag fascinerades över hur en CR-instruktör lärde ut, hur de såg detaljerna, de pedagogiska förklaringar och vägledningarna på hur jag skulle göra i mig själv för att hästen skulle svara “rätt”, hur de jobbade med att balansera och medvetandegöra ryttarens kropp med sina händer, det ödmjuka sättet, och känslan av att de såg mer än de sa. Och framförallt hur hästarna svarade! Hur kunde så små grejer göra en sådan stor skillnad?!

Det fanns så mycket att lära och utvecklas i, suget att bli en sådan instruktör bara växte, jag ville också få röntgensyn och kunskapen om kroppen och rörelser! Jag fick svar på frågor jag inte ens visste man kunde ställa, eller som hade någon betydelse för ridningen som visade sig vara av stor vikt för resultatet.
Det var roligt att rida och träna hästar igen, jag märkte hur lätt allting blev, hur hästarna blev bättre och mer harmoniska när jag fick större förståelse för hur jag skulle nyttja mig själv så hästen kunde göra bättre, även om det i perioder var frustrerande när kroppen inte riktigt ville släppa gamla mönster.
Det var spännande och väldigt inspirerande att följa mina elever hur de utvecklades och tog till sig det lilla jag förstod och kunde förmedla av den centrerade läran och att se att deras hästar gjorde samma förvandling som den jag upplevde med mina när ryttaren fick verktyg till att komma mer i balans, fick bättre koll på kroppen och dess rörelser och börja ge sig tid att lyssna till vad hästen svarade när den bads utföra något.

Efter en lång period där jag bara tränat för CR-instruktörer fick jag erbjudande om att träna för en “vanlig tränare” som jag hade hört mycket gott om.
För att göra lång historia kort var det den lektionen som fick mig att inse att CR var sättet jag vill fortsätta utvecklas inom och med till 100%. Jag kan nog inte beskriva med ord den glädjen jag upplevde av den insikten och förvissningen! O mina hästar är nog väldigt glada att jag inte föll tillbaka i gamla vanor.

2015 blev jag nivå I instruktör i Centrerad Ridning och 2018 uppgraderade jag till nivå II.
Jag har kommit en bit på vägen med installationen av min röntgensyn, och jag har mer kunskap idag om både människans och hästens kropp och rörelser. Jag förstår mer av varför hästen svarar som den gör och hur ryttaren kan göra för att få ett annat svar om det inte riktigt var det ryttaren vill ha, eller vill ha mer av det den bad om. Som i allt, ju mer man kan desto mer förstår man att man inte kan. Det finns så ofantligt mycket mer att utforska och min otålighet att kunna mer, att utvecklas och förstå mer, att kunna förmedla bättre blir större för var dag. Jag är enormt glad att jag valde denna väg och min önskan är att jag fortsätter att få möjligheten att utvecklas och inspirera fler på samma sätt som jag blivit och blir inspirerad. Det är inte bara ridningen, instruktörsrollen och umgänget med hästarna som lyfts flera dimensioner med denna pedagogik och filosofi, utan även livet i stort!

//Hedvig