När allting runtomkring är i kaos så känner jag mig tacksam över mina hästar och mitt arbete. Tillsammans med hästarna finns tid för andrum. Att vara här och nu. Överallt på sociala medier, på nätet och i tidningar så finns oro, rädsla och osäkerhet. Det är förstås en naturlig reaktion på allt som händer just nu. En reaktion på all sorg. Allt lidande. Men när jag håller mina lektioner så pausas allting annat runtomkring. Det är jag, hästarna och mina elever. Vi arbetar i en flock. Här och nu. Som i ett eget litet universum där tiden står stilla.

Mitt arbete med hästarna har hjälpt mig genom svåra tider i livet. Som när min pappa var sjuk och senare när min pappa dog. Det som annars var en intensiv period av sorg och saknad fick en paus just där och då när jag höll lektioner, när jag var i stallet, när jag var i flocken.

Hästarna hjälper mig att vara här och nu i stunden. De hjälper mig att andas och hitta min centrering. Min oas mitt i allt kaos.