Jag blev tillfrågad att skriva ett inlägg om hur Centrerad Ridning har påverkat mig ur ett elevperspektiv, och det gör jag med glädje. Jag heter Johanna och har hållit på med hästar från och till under största delen av mitt liv. Jag var sju år gammal när jag som så många andra började på ridskola. De första åren var jag bara glad att få klappa de söta mularna och att bli buren runt i ridhuset. Ju äldre jag blev desto mer fick jag lära mig. Det var markarbete blandat med de olika skolorna och hoppning lite då och då. När jag var 17 år slutade jag på ridskolan, jag kände att det inte var roligt längre. Vi gjorde samma saker och känslan av utveckling fanns inte där. Fyra år senare tog jag upp ridningen igen då som medryttare på ett par islandshästar och ytterligare två år senare träffade jag Hedvig för första gången. Det var av en slump jag tog kontakt med Hedvig, jag hade ingen aning om vad centrerad ridning innebar utan jag tyckte hon verkade som en trevlig person. Jag har ridit för Hedvig i ungefär ett och ett halvt år nu och hon har visat mig en ny värld.

Jag kommer så väl ihåg den där första lektionen när Hedvig började prata om hur jag andades, att jag skulle flytta ner min tyngdpunkt och ändå tänka uppåt. Samtidigt skulle jag cykla bakåt och slappna av i mina käkar. Min tankar gick väl lite i banorna kring vad är det här för ridning? Och hur ska jag hålla reda på alla filosofiska bilder jag fick uppmålade för mig. Men någonstans där inne kändes det bra. Jag blev aldrig ombedd att klämma hårt med skänklarna, eller dra i hästens mun. Så jag kom tillbaka. Efter några gånger hände det som fullkomligt förändrade min syn på ridning – hästen utförde en rörelse som jag i min tanke bad den om. Det var en riktig wow-känsla.

För mig handlar centrerad ridning om ett rättvist sätt att rida våra hästar. Vi försöker att störa dem så lite som möjligt och med så små hjälper som möjligt inuti vår kropp be dem om olika rörelser. Fokuset förflyttas från hästen till ryttaren, för hur ska hästen kunna utföra exempelvis en sidoförflyttning när jag som sitter på ryggen klämmer mig fast? Eftersom fokuset ligger hos ryttaren blir centrerad ridning för mig bestående. Sättet att rida kan jag ta med mig till vilken häst som helst och utefter hästens förutsättningar få fram rörelserna jag önskar. Så upplevde jag det inte på ridskolan. Där fick vi ofta instruktioner om hur de olika hästarna skulle ridas. Till exempel skulle Bella ridas på ett sätt och nästa gång när jag red Svarten skulle han ridas på ett annat sätt.

Centrerad ridning har även fått mig att förstå kommunikationen mellan häst och människa på ett helt annat sätt. Jag har fått mer respekt för hästen och vad den berättar. När jag rider och hästen inte vill utföra en specifik rörelse eller övning blir jag inte arg på hästen och tycker att den är dum. Jag funderar istället på varför hästen inte vill utföra rörelsen. Sitter jag fast någonstans i min kropp som hämmar hästen? På så sätt är jag övertygad om att vi genom centrerad ridning får glada hästar som tycker det är roligt att arbeta.

Jag känner inte längre att jag inte utvecklas, som ju var anledningen till att jag slutade på ridskolan. Den centrerade ridningen har visat mig att det istället inte finns något stopp på utvecklingen. Det finns hur mycket som helst att utveckla och att rida har aldrig varit så roligt!

Till slut vill jag framföra ett stort tack till Hedvig som på ett så fantastiskt sätt har visat mig vad centrerad ridning är och som har gett mig ett nytt liv.