Nu har hösten kommit på riktigt, i alla fall här i Värmland. Därför tänkte jag presentera en övning som funkar lika bra på banan som på uteritten. Ett sätt att hålla kontakten med sin häst och förbättra eran kommunikation.

Det du ska göra är att leka med tempot, takten och hästens steglängd med hjälp av lättridningen. Hitta först balansen i lättridning och sedan takten. Försök sedan att påverka takten i hästens steg genom att ändra takten i din lättridningen. Jag brukar prata om lättridning som ett växlande mellan två positioner: stående och nedsuttet. Den stående positionen är alltså resningen. En rolig sak är att testa att tänka att du vill vila kvar längre i den ena positionen, tex den nedsuttna. Vila inte kvar så länge att hästen hinner ta ett steg med andra bakbenen, så att du byter sittben, men försök att stanna kvar i den nedsuttna positionen längre än den stående. Efter några steg kan du föröka vila kvar i lite längre den stående positionen istället. Se vad det gör för skillnad med din häst steg.

Kan du använda detta för att länga och korta hästens steg?

Kan du ändra hästens takt med din egen takt?

Finns det ett läge (tex en viss takt eller steglängd) din häst verkar föredra?

Finns det ett läge som du föredrar, eller har enklast för?

Kan du hjälpa till med andningen, andas in genom näsan när du vill öka hästens energi eller steglängd och ut igenom munnen när du vill att den ska gå långsammare eller mer samlat?

Kan du behålla samma balans och känsla i lättridningen även om du tex vilar kvar i den nedsuttna positionen?

Landar du med lika mycket vikt i båda sittbenen?

Har du lika mycket vikt i båda stigbyglarna?

Hur känns det i kroppen när du rider lätt?  Spänner du dig någonstans?

Landar du mjukt i sadeln?

Kan du tänka att du vill “ta med hästens rygg” uppåt när du reser dig?

Var uppmärksam på din och hästens kropp och testa lek takt, temop och steglängd med hjälp lättridningen. Det är ofarligt att prova, låt hästen vara din läromästare och se om ni kan komma till nya insikter tillsammans. Och kom ihåg att byta sittben ibland.

//Madelene Libonius