Ingen kan vara perfekt.

Trots skandaler om hästar som sporrats blodiga, om hästar som dör under ett lopp och en vinter och vår full med virus så tror jag ändå att de flesta hästar i Sverige har det otroligt bra. Vi lägger ofantligt mycket pengar på specialfoder och tillskott, millimeteranpassad utrustning och andra saker som ska öka välfärden hos våra fyrbenta vänner. Och det är såklart jättebra. Allt som gynnar hästarna är positivt, men ibland tror jag man behöver reflektera och fundera över om man löser själva problemet, eller om man bara behandlar dess symptom. Samt om vårt försök faktiskt gynnar oss, eller bara företaget som tagit fram produkten. Ställ dig därför frågan: för vems skull gör jag dehär?

Missförstå mig rätt, en felanpassad sadel eller en dålig foderstat bör såklart åtgärdas fortast möjligt. Men ofta är det inte brist på ett tillskott för flera tusen som gör att din häst inte är positiv i ridning. Nyponpulver måste inte vara lösningen på att din häst inte vill galoppera och det kan vara fler saker än en sadel som spökar hos en häst som vägrar hoppa vissa hinder.

Det är idag otroligt enkelt att få massa tips på diverse “problem” vi kan få med våra hästar. Och ska du ta bort kåda i manen är det väl fantastiskt att du i en Facebook-grupp kan läsa dig till att matolja och våtservetter är den mest framgångsrika metoden. Men när jag ser folk publicera bilder på allvarliga skador för att låta folk de inte känner ställa en annan diagnos än en utbildad veterinären så blir jag lite mörkrädd. Jag förstår att detta görs i välmening och frustration över ens sjuka häst, och jag vet att veterinär kan göra fel, samt att kunskap och andras erfarenheter kan vara värdefulla. Problemet blir att på internet får du lika självsäker information från någon som tror sig ha hört att djävlusklo kan lindra fång, som du får av någon som haft 10 fånghästar. Och nästan ingen efterfrågar källor på studier eller erfarenhet hos de som svarar. Vilket ofta leder till felbehandlingar som trots all välmening faktiskt kan skada hästen.

Med detta vill jag ha sagt fem saker.

Nummer ett: akta så ni inte blir lurade. Det finns så mycket olika tillskott och hjälpmedel som enligt förpackning är superbra, som faktiskt inte fungarar. Lägg hellre pengarna på att utreda vad din häst faktiskt behöver.

Nummer två: välj vem du frågar. Du behöver inte ta råd ifrån alla i stallet, eller fråga på Facebook och få 50 olika svar. Jag tror att vi många gånger tjänar på att fråga en eller två personer som vi litar på. Oavsett om det är en veterinär, en hovslagare, en tränare eller en vän.

Nummer tre: lägg upp en plan och följ den innan du utvärderar. Det är inte ovanligt att jag träffar på hästmänniskor som har bytt till barfotaboots, börjat fodra med ett nytt specialfoder, ställt in hästen på box och gått tre kurser i hästhantering samma månad. Återigen, såklart i välvilja, men hur ska du någonsin kunna veta vad som gett vilket resultat? Kan du någonsin bli säker på att en träningsmetod inte funkade om du endast testat en eller två gånger, samtidigt som du gjorde massa andra förändringar. Att stärka en häst tar tid. Att ändra ett inlärt beteende tar tid. Du kan inte försöka rida ut en gång på en spänd häst och sedan säga att den inte tycker om att gå i skogen. Eller lägger upp en plan för att stärka hästens överlinje för att efter tre pass påstå att det inte gett resultat.

Nummer fyra: leta inte fel. Du behöver inte lägga om hela din hästs vardag bara för att ett pass inte gick bra. Självklart ska vi vara uppmärksamma på om nått förändras hos våra hästar, vi ska ha koll på eventuella rörelsestörningar och beteendeförändringar, men jag ser så många som aldrig kommer igång med sina hästar för att det alltid är nått som inte är 100% bra. Vissa hästar är lite stela första 10 minuterna, det betyder inte att vila alltid är den enda lösningen, ibland kan det faktiskt rörelse vara den bästa medicinen. Vi har trots allt hästarna mycket för att vi vill ha kul tillsammans. Leta inte efter fel som hindrar er från det. Men var självklart uppmärksam på om din häst talar om att nått inte är bra och ta hjälp av en utbildad veterinär om du är osäker.

Nummer fem: lyssna på din magkänsla. Troligtvis är du den som känner sin häst bäst. Lita på din intuition. Om någon säger nått du inte håller med om – ifrågasätt. Om du velar mellan två alternativ, ta det du känner passar bäst för dig och din häst. Våga prova, våga göra fel. Så länge du inte är elak, gör psykiskt eller fysiskt illa dig själv eller hästen så är ett misstag inte en katastrof. Jag upplever att våran vilja att alltid göra det som är bästa ibland tar i överhand så “det varken blir hackat eller malt”. Vilket inte gynnar någon. Var öppen och ödmjuk för nya saker, nya tränare och nya metoder, men säg ifrån om någon ber dig göra nått du inte tycker känns rätt. Och kom ihåg att ingen kan vara perfekt.

//Madelene Libonius