På dagens näst sista lektion fick jag en av det finaste komplimanger jag någonsin fått. Det var från en elev som aldrig tränat centrerad ridning innan och det var vår första lektion tillsammans. Efter passet sa hon “jag har lärt mig mer om ridning på den här timmen än alla andra ridlektioner tillsammans”. Det gör mig stolt, inte nog med att jag får lära ut ett sätt att rida som bygger på kommunikation och samspel, jag har även fått kunskap om hur jag ska lära ut, förmåga att anpassa min pedagogik, så att alla mina elever förstår vad de ska göra och därmed får möjlighet att faktiskt lära sig.

Jag har fått så fantastiskt utbildning när jag blev instruktör och på vidareutbildningen, vilket gett mig verktyg att lära ut på det sättet som varje elev lär sig bäst på. När man pratar om inlärning brukar en tänka sig tre “huvudsätt” en kan lära in på. Det är via synen, hörseln eller känseln. Många lär in på två sätt men oftast är det ett sinne en enklast eller mest effektivt att använda när en ska lära sig nått nytt. Av tio personer lär sig i snitt två st in via hörseln, två med känsla och resterande med synen.

Det innebär att jag som instruktör till en person som lär in via synen når större framgång om jag beskriver vad jag vill att hen gör genom att måla upp bilder istället för att bara säga med ord. Jag kan till exempel säga “tänk dig att du har en vikt fäst i båda dina fötter som hjälper dem att sjunka nedåt” istället för “trampa ner i sidbygeln”. Lär personen in via känseln kan jag istället använda mina händer för att vägleda hens ben till rätt position och sedan påminna om den känslan om hen glömmer bort.

Man kan märka på hur en person beter sig utefter vilka sinnen som en effektivast lär in med. En person som lär in via synen gillar ofta att läsa. Vi som lär in via hörsel tar nästan aldirg anteckningar på ett föredrag, eftersom själva skrivandet tar koncentration ifrån hörseln som vi använder för att lära oss, medan en “känsel-person” skriver ner väldigt mycket. En “hörsel-person” tycker sällan om att ha tven på samtidigt som hen ska ha ett samtal med en annan, men pratar gärna i telefon. Medan de som lär in via synen gärna har tven på så länge hen kan se den hen pratar med, men skriver hellre sms än ringer.

Är du osäker på hur du bäst lär in kommer här ett litet test du kan använda för att ta reda på det. Svara på frågan “vilket öra använder du om du ska tjuvlyssna?”

Kunde du svaret direkt? Då lär du troligen in via hörseln, eftersom att du direkt kunde förstå orden och är van att använda din hösel, alltså vet du säkert vilket öra du hör bäst på.

Kunde du svaret ganska direkt men testade först att “knixa” med huvudet (som om du hade in dörr bredvid dig som du skulle tjuvlyssna mot)? Då lär du troligen in via känseln, eftersom att du behövde testa hur det kändes innan du kunde svara.

Tog det en stund? Behövde du först se framför dig hur du ser ut när du tjuvlyssnar eller fundera på vilket öra du helst använder när du ska prata i telefon och i samband med de se framför dig hur du gör svarar i mobilen? Då lär du in via synen. Du behöver alltså “översätta” orden i bilder för att kunna svara.

När du kommit fram till hur du effektiva lär in kan du anpassa din utbildning till sätt som ger dig mest utdelning. Lär du in via synen-läs, skicka mail om du undrar nått och be din instruktör att skriva vad du ska träna på till nästa gång. Via hörseln-använd ljudböcker, lyssna på poddar och ring om du vill ha reda på nått. Via känseln- åk och rid en duktig häst så ofta du kan, så du får känna vad du strävar efter, sätt ord på hur det känns när det blir rätt på hästryggen och be din instruktör säga det, ex “känn dig som en balettdansös” istället för “sträck på dig”.

Lycka till!

//Madelene