När jag kom i kontakt med CR var det mycket som fick mig att känna att detta är ett sätt att träna tillsammans med mina hästar som verklig överensstämmer med hur jag alltid föreställt mig att det ska vara. Det blev en sann kommunikation som alla hästar förstod. Jag tänkte ge mig på att försöka förklara vad som för mig blev den stora skillnaden och varför jag fastanade för CR. Vi tar en så tillsynes enkel sak som att svänga hästen som exempel. Det första åren jag red och hade häst svängd jag som jag lärt mig att man skulle enligt den traditionella skolan, dvs med att dra i den tygeln dit jag vill att hästen ska gå. Detta kan det flesta hästar för att de har lärt sig det. Det är alltså en inlärd färdighet, nästan som ett trick, vi har lärt dem. För en häst som aldrig blivit riden innan eller en häst som endast gått på en galopp eller travbana är inte detta en självklar hjälp. Det är något vi behöver lära hästen. Vanligtvis genom att vi drar i tygeln (eventuellt med kombination av att vi driver med motsatt skänkeln och förhoppningsvis tittar dit vi ska) och sedan slutar och berömmer när hästen gör rätt.

Om vi bryter ner detta lite och funderar på vad som händer med hästen och varför vi gör på det viset märker vi att anledningen till att man valt just “dra i tygeln” som kommando är för att hästen huvud hänger lägnst ut på en lång hals och är därför enklare att påverka. Hade vi haft samma eller bättre gensvar med att tex dra i halsen hade vi säkert fortsatt i indianernas spår och fortfarande ridit med halsring. Det som oftast blir effekten av att dra i en tygel, särskilt i början med en ung häst, är att du stör hästens balans längs fram i kroppen och styr huvudet så att hästen sedan måste balansera om sin kropp och följa med med bogen, ryggen och bakbenen. Men sanningen är att det är bakbenen som svänger hästen och att det är fullt möjligt för en häst att gå med huvudet åt ett håll och med kroppen åt ett annat. Detta innebär att hästen, för att arbeta korrekt, på egen hand behöver lära sig att korrigera sin kropp och svänga med bakbenen som drivande trots att kommandot kommer i hästen mun.

Jag menar inte att värdera eller kritisera. Mina hästar förstår också att det ska svänga för tygeln och jag är inte negativ mot tygeltag i sig, som att hjälpa en unghäst med ett ledande tygeltag tillexempel. Men om man har lärt in i sin kropp att svänga med tygeln så kommer det fungerar säkert bra på en häst som lärt sig vad den ska göra när du gör så. Men det flesta oskolade eller oinridna hästar kommer inte förstå. En del kommer kanske göra det någorlunda okej, men troligtvis inte för att kommandot är tydligt utan för att den är bra på att gissa samt redan förberedd ifårn marken.

Detta var inget jag tidigare reflekterade över så mycket, det är klart vi behöver lära hästen att svänga för tygeltag och skänkeln och det är klart att vi behöver finslipa en sådan färdighet. Men så började jag med CR och lärde jag mig följa hästen. Likt som att en måste lära sig dansen innan en kan dansa med och leda någon annan. Det jag upptäckte var att plötsligt ville hästarna följa mig på ett sätt som jag tidigare inte kunnat drömma om. Jag jobbade och tränade i flera år på Slängsboda arabstuteri och både red in och tränade hästar som tidigare endast gått på galoppbana. Fantastiskt nog upptäckte jag att även dessa hästar följde med mig på ett så korrekt sätt att jag blev alldeles tårögd. Nu blev kedjan istället: vi går tillsammans framåt, jag ser vägen vi ska vända och jag vänder sedan ditåt med hela min kropp och guidar hästens bakben med mina sittben.

Resultatet blev att hästarna tackade ja till mitt förslag om ändrad riktning och svängde sedan i balans, med bakbenen som drivande, tillsammans med mig åt det hållet jag ville. Inte för att det lärt sig det, utan för att jag lärt mig föreslå det på ett sätt som de förstod, och bad om det när de hade förutsättningar att utföra det. För ju färre skäl en häst har att säga nej, desto större chans är det att den säger ja.

//Madelene Libonius